Inte bara för att texthäftet har formen av en diktsamling, på skivan har LT Fisk-mannen Johan Anderssons texter lika nära till en poet lik Arne Johnsson som till valfri traditionell singer/songwriter. Det handlar om ensliga dagbokssånger, med dateringar istället för titlar. Musiken är långsam och avskalad, ofta centrerad kring en ackordcittra som låter som ett skört och osentimentalt svar på countrymusikens gråtande steelgitarr. Anderssons breda skånska förstärker bilden av honom som en intellektuell och sårbar kuf och han genomför sina ensamhetsbetraktelser med full koncentration, lågintensivt och besvärjande.

Bästa spår: 07.06.04