När Black Keys debuterade för ett halvdussin album sedan gick de direkt in i det genrefack som The White Stripes nyss hade upprättat. Banduppställningen var densamma, det månginfluerade garagesoundet drar åt liknande håll. När grupperna återvänder i år är ordningen omvänd. Medan Jack och Meg släpper en livesamling, ger Dan Auerbach och Patrick Carney ifrån sig något av det bästa de gjort hittills. ”Brothers” är stämningsmässigt några nivåer coolare än deras tidigare album. Det närmare utforskandet av bluesuttrycket passar vokalisten Auerbach utmärkt och i musiken delas spelrummet lika mellan smärtsamma klagovisor och bråkigt bastunga gitarrytmer. Ett lån från historien, absolut, men samtidigt också ett exemplariskt skapande av den. Bästa spår: I’m Not The One Kajsa Lindström