Idén är lysande men debuten hade mått bättre av mindre omedelbara
nyelektroattribut, tycker Jonas Grönlund efter att ha lyssnat på Jamtech
Foundation.
Att Stockholmsduon Jamtech Foundation albumdebuterar veckan efter att Diplo
och Switch – det här hörnet av dansmusikvärldens kanske mest inflytelserika
combo – läcker den första låten från sitt dancehallprojekt Major Lazer säger
två saker. För det första hur långt fram Sverige befinner sig inom det här
äktenskapet mellan olika hiphophybrider och elektronisk dansmusik. För det
andra att allt fler inser vilken bra idé det är att kombinera den lösaktiga
relationen med jamaicansk dancehall.
Problemet med Jamtech Foundation är att de än så länge är bättre i teorin än i
praktiken.
Duon föddes när Niceness och Mastah L efter många år i den svenskjamaicanska
musikscenens centrum tröttnade på dancehallmusikens plastiga produktioner
och våldsromantik. Av den anledningen är det förvirrande att Jamtech
Foundation uppenbart inspirerats av en rejvestetik från 90-talet som är svår
att beskriva som annat än plastig.
Det verkar som om de på kort tid omfamnat klubbmusikens mest uppenbara element
– dunkadunka och fräsiga effekter – men varit ouppmärksamma på det mest
centrala i all dansgolvsorienterad musik – i synnerhet den jamaicanska – ett
basgångsdrivet groove.
Personligen hade jag blivit gladare om de oftare vågat se bortom de mest
tramsiga och omedelbara nyelektroattributen. Men det betyder absolut inte
att hoppet är förlorat för den här nedbantade svenska 2000-talsversionen av
The Compass Point All-stars.
Bästa spår: Pounds of Dro
Lyssna? Pounds of Dro, remixen på Prodigys Out Of Space och duons
första mixtape finns för lyssning och nedladdning på (nu nedlagda) bloggen dyngan.se.