Promoe är som bäst när han blickar inåt, tycker Jonas Grönlund som har svårt
för de politiska plakaten.
Det är förvånande hur lite Looptroop har släppt på svenska med tanke på hur
bra de bevisligen behärskar språket. Oavsett om det har handlat om egna
spår, hobbyprojekt eller gästverser på andras material har den idag till
antalet reducerade och geografiskt utspridda Västeråskvartetten imponerat
och fått mig att vilja ha mer.
Därför är det glädjande att någon av gruppens medlemmar slutligen släpper en
hel skiva på svenska.
För dem som uppskattat "Jag sköt Palme" och några av
truppens idag klassiska uppdateringar av Nationalteaterns proggiga
tonårsnoveller börjar "Kråksången" lovande med
retrospektiva "Du kommer ihåg" och reggaekryddade "Detta
har hänt". Medan producenterna Astma och Rockwell gnuggar sig
genom de senaste femton årens svenskspråkiga Looptroop-diskografi minns
Promoe tillbaka på både liv och karriär.
Överlag låter kråksången bäst i just de återblickande och självreflekterande
ögonblicken – när Promoe blir känslosam och gläntar på dörren för att släppa
fram människan bakom åsikterna och samhällsengagemanget. Exempelvis i
avslutande "Imperiet", plattans starkaste spår och en låt som alla
som någon gång stått handfallna och upplevt en brinnande kärleksrelation
smulas sönder likt förkolnat trä kan känna igen sig i.
Som mässande vänstervriden åsiktsmaskin fungerar han sämre. Det varken berör
eller upprör. Riktigt dåligt blir det när han stapplar ut på dansgolvet till
Filthys publikfriande elektropop-produktioner.
Första singeln "Svennebanan" är redan en mindre youtube-hit.
Har ni inte hört den ännu lär ni göra det när turistsäsongerna på Tylösand
och i Visby inleds.
Musikaliskt låter den värre än om Maskinen hade remixat Markoolio. Det handlar
inte bara om att den skojfriska eurodiscoproduktionen får Basshunter att
framstå som Prince. Texten har ett överlägset och hånfullt tilltal som
förvirrar fullständigt.
"Kråksången" är en anmärkningsvärt ojämn skiva som målar
upp en mörk, närmast uppgiven bild av nuet, både på ett personligt och mer
samhällsmässigt plan.
Om någon hade ansat bort de mest malplacerade inslagen hade betyget blivit
högre. Nu är det nätt och jämt godkänt.
Och därmed en mindre besvikelse.
Kolla även in:
- Promoe – Goverment Music (album)
- Looptroop – Botaniska (låt)
- Simon Klose – Standard Bearer (dokumentär)