Ännu är det många programtimmar kvar innan en av de tolv deltagarna står ensam kvar i tv-köket. Med förklädet på, äran i behåll, ett kokbokskontrakt, och vinnarsumman på 250 000 kronor.
Men ändå. Bland dessa tolv finns tre Malmöbor. Alla med sin bas i musiken.
– Väldigt konstigt egentligen, säger Marco Manieri, tidigare musikproducent och numera läkarstudent som lagt medicinböckerna på hyllan till förmån för TV4:s succéprogram ”Sveriges Mästerkock”.
Men har han rätt? Är det så konstigt, egentligen?
Nyligen skrev Patrik Svensson, medarbetare och krönikör på Sydsvenskans kulturredaktion, att matlagning är nutidens rock’n’roll. ”Att skala en morot har blivit motsvarigheten till att stämma en gitarr.”
Lägg dessutom till strålkastarljuset i ett matlagningsprogram. Så, let the show begin, eller?
Marco
Manieris bäste vän skrattar. Dennis Johansson är antik- och designhandlare, gitarrist, före detta turnéledare och också han deltagare i programmet:
– Det ligger i tiden att man kan ha flera strängar på sin lyra. För mig är det naturligt att jobba med mina hobbyer. Även om jag söker mig till en ny, kan jag ha kvar den gamla.
Denn
is Johanssons smaksi
nnen väcktes hemma hos en vän, i köket hos sångaren i hans första band.
– Åh ... så gott. Hur lagade du det här? minns jag att jag sa. Många av de stora stjärnor jag jobbat med är intresserade av mat. Själv har jag turnerat i tolv år, då blir maten väldigt viktig för humöret. Och höjdpunkten på dagen. Har man åkt jorden runt, flera varv, möter man också nya matkulturer, en stor inspiration.
Det finns likheter mellan programmet ”Sveriges Mästerkock” och livet som musiker, säger Mattias Jeppsson. Han är den tredje Malmöbon i programmet, mångsysslare och gitarrist i ett band.
– Vi har haft jättekul bakom kulisserna. Det känns som när man är på turné, man sitter och pratar mat, väntar på att något ska hända, sedan går man in och kör.
Me
n det är ännu långt
kvar tills att han kan känna verklig rocksstatus i köket.
– Vi är amatörkockar som gör bort oss i tv dagligen, jag vet inte hur mycket rock’n’roll det är. Det är nog mer på gränsen till förnedring. Så jag kan inte kalla mig en matrockstjärna. Riktigt där är vi inte än, säger Mattias Jeppsson som ändå gärna jobbar professionellt med mat framöver.
Känslan av förnedring framför kamerorna är något som Marco Manieri känner igen. Uppvuxen med risotto, olivolja och parmesan lyckades han ändå bli enormt besviken när han i tv lagade vad han trodde skulle bli paradrätten: sparrisrisotto.
– Jag gick från favorittippad till totalt haveri, säger han. När man står där och adrenalinet pumpar i ådrorna, strålkastarljuset är på och tre arga kockar stirrar ner en, då fungerar inte hjärnan ordentligt. Och jag som är känd bland vännerna som risottokungen ...
I h
ans fall har kastrul
len funnits med längre än musiken. Därför att han upptäckte att det inte längre var lika gott att leva när han flyttat ifrån föräldrahemmet med det italienska köket. Han behövde fylla tomrummet, plockade fram kastrullen.
– Mycket av den italienska husmanskosten är fattigmansmat som passar en skral budget. Den är också lätt att laga, säger han.
Under turnélivet upptäckte han nya smaker. Och visst, det äkta kockyrket och rockyrket har nog sina likheter, säger han. Man är lite outsider. Jobbar när andra är lediga. Sliter hårt. Kanske har man en rough bakgrund.
Men han är osäker på om det finns något i de tre Malmöbornas musikbakgrund som fört dem till grytorna, som Sydsvenskan Patrik Svensson var inne på.
– Då tror jag mer på hans andra teori. Att tre ägg bara råkat hamna i samma korg, säger Marco Manieri.