Fruktansvärd. Enorm. Grym. Sjuk. Fet. Extrem. Gör ett adverb av ordet
och koppla det till ett adjektiv som du vill förstärka.
Fruktansvärt otrevlig. Enormt stor. Grymt lärd.
Grymt lärd? Så sent som i förra veckan kunde vi läsa en upprörd insändare,
vars upphovsman ondgjorde sig över det nutida språkets förfall och påtalade
att han i sin skola fick lära sig att grymhet är något otrevligt.
Olle Josephson känner igen tongångarna.
– Plötsligt kommer någon att tänka på ordets ursprung, och blir irriterad.
Men när ett ord har börjat användas som förstärkare tappar det ganska snart
sin ursprungliga betydelse. Så kan saker bli ”extremt vanliga” och en
människa kan till och med vara ”fett mager”, säger språkvårdaren.
Hur länge har vi låtit språket urarta på det viset?
– Så länge det har funnits ett mänskligt språk, svarar Olle Josephson.
”Mannen är grymt lärd” skrev Esaias Tegnér på 1820-talet. Efter ett sekel
ute i kylan blev denna förstärkare populär igen. Till mångas förtret.
– Det är snabb omsättning på förstärkningsorden. De byts hela tiden ut.
När mamma och pappa börjar säga fett slutar tonårsbarnen med det, och hittar
på något annat i stället.