I veckan belönades Kathrin Schmidt med Deutscher Buchpreis på bokmässan i
Frankfurt för sin tredje roman "Du stirbst nicht" (Du dör
inte, Kiepenheuer & Witsch).
Romanen handlar om en kvinnlig författare som ligger i koma efter en
hjärnblödning. Långsamt återvinner hon minnet: fragment från DDR-tiden,
återföreningen, familjelyckan och en stor kärlek. Det är en högst personlig
betraktelse. År 2002 hade Schmidt själv en stroke och förlorade talförmågan.
Det är en inkännande text utifrån en drabbads erfarenheter. Det är gripande
att läsa hur mycket den till synes först onåbara förstår av sin omvärld, men
väljer att inte reagera. Intressant nog påminner romanen om Herta Müllers
genomgående tema om sambandet mellan språk och identitet. Sammanhanget
skiljer sig markant, men texten berör lika mycket. För vad är vi utan minnen
och möjlighet att utrycka dem?
Margareta Flygt