Olovlig fotografering. Så ska det nya brottet kallas. Så här heter det i
sammanfattning:
”Straffbestämmelsen föreslås omfatta den som, på ett sätt som är ägnat att
kränka den enskildes personliga integritet, olovligen fotograferar […] någon
som befinner sig inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett
omklädningsrum eller i ett annat liknande utrymme. Bestämmelsen föreslås
vidare omfatta olovlig fotografering …som, oavsett plats, sker på ett sätt
som är påträngande, närgånget eller dolt och ägnat att allvarligt kränka den
enskildes personliga integritet som privatperson.
Så hur ska det här tolkas?
Därom tvista de plåtande.
Syftet är klart: enskilda ska ha större skydd gentemot påflugna
pressfotografer och människor som smygfotograferar. I själva verket menar
många, till exempel Jenny Morelli som är chefredaktör för Fotografisk
Tidskrift, att lagen i själva verket kommer att göra det väldigt svårt att
vara pressfotograf.
För att inte tala om vanlig festdeltagare. Hur frågar man trettio dansande
människor i ett rum med hög musik om det är okej att man knäpper en bild med
mobilen? Eller ett stort gäng glada studenter i vita mössor som väller ut
genom skolportarna en dag i juni?
Exakt det krävs, om lagen tolkas bokstavligt. Man måste i princip alltid fråga.
Och var går sedan gränsen för hur fotograferingstillfället ska bedömas? Om jag
tar en bild och sätter in i mitt album, eller om jag publicerar den via
Facebook – kommer det att göra någon skillnad?
Inte heller det är kristallklart, men lagförslaget koncentrerar sig inte
huvudsakligen på hur bilden används, utan på fotograferingstillfället.
– Den viktigaste konsekvensen är Reinfeldtexemplet: Jag som pressfotograf
riktar kameran mot statsministerns hus och tar en bild då han till exempel
slår sin fru. Då överväger allmänintresset, eftersom han begår en
klandervärd handling som allmänheten bör få kännedom om, och mitt
fotograferande är alltså lagligt. Men om han i stället kysser sin fru så är
själva fotograferandet brottsligt. Och kan jag säkert sekunden innan jag
knäpper bilden veta vad som ska hända? Nej, så klart inte, säger Jenny
Morelli.
Konstnärliga projekt kan också utgöra undantag, enligt lagförslaget. Någon som
smygfotograferar sina grannar från balkongen kan alltså möjligen komma undan
straff om det går att visa att bilderna är del av ett konstprojekt.
En del röster ogillar idén om att det är just fotografering som ska begränsas.
Varför inte i stället tala om ”kränkning med teknisk utrustning”, och därmed
också få med ljudinspelning?
Jenny Morelli är bland dem som har funderat kring om det inte vore möjligt att
skydda privatlivet lika bra med några förändringar kring de befintliga
lagarna om hemfridsbrott och ofredande.
– Problemet med ofredande är att den som ofredas måste vara medveten om vad
som händer för att det ska kunna räknas som brott. Så en smygfilmare som
inte blir upptäckt gör sig i laglig mening inte skyldig till ofredande i dag.
Datainspektionen har granskat lagförslaget och ställer sig i allt väsentligt
bakom det.
– Det finns ett klart behov av att kunna ingripa mot kränkande fotografering
eller filmning av personer i intima situationer eller av personer på platser
där man har rätt att få bli lämnad ifred, säger Datainspektionens
chefsjurist Hans-Olof Lindblom.
Men i sitt yttrande om lagförslaget anas ändå viss kritik från
Datainspektionen: kommer det att vara straffbart om en elev fotograferar
andra elever i duschen efter en gymnastiklektion och sedan visar bilderna på
rasten? Vad gäller om en skola väljer att kameraövervaka inomhus i en skola
på ett sätt som strider mot reglerna i personuppgiftslagen? Och så vidare.
Svenska Journalistförbundet förhåller sig kritiskt:
”För fotografen blir arbetssituationen orimlig. Hänsyn ska tas till
allmänintresset av en publicering när bilden tas. Men det innebär att
fotografen på ett ögonblick måste avgöra om bilden ska tas eller ej,
medveten om att hon kan åtalas och straffas om hon fattar fel beslut. I
förlängningen blir det domstolen som avgör om det fanns ett publicistiskt
motiv. Brottet uppstår nämligen i fotograferingsögonblicket och en vanlig
domstol ska i efterhand avgöra om fotografen varit för närgången då bilden
togs”, skriver förbundet i ett uttalande, och fortsätter:
”Lagen om olovlig fotografering missar målet. Problemet regeringen vill
åtgärda är att omdömeslösa individer fotograferar sina medmänniskor i
privata situationer utan deras medgivande och lägger ut bilderna på nätet i
hat-, hämnd- eller hotsyfte. Den gruppen kan lätt slippa undan medan
problemet kvarstår för yrkesfotografer.”