– Kan jag få din längd och byxstorlek. Har du kontaktlinser? För alla ska ha
speciella linser på sig.
Producenten Jonna Ölund står i dörren till den före detta industrilokalen på
Bragegatan och fyller i utförliga formulär. Över ett hundra
personer ska komma hit idag. Alla har samma mål: att få förvandlas till
odöda för en helg.
16-årige Pontus Ahlgren har svartfärgat, spretigt hår och har fått ta ledigt
från dans- och musikalgymnasiet i Lund.
– Det är en bra referens att ha arbetat med en känd konstnär från New York,
säger han.
Märta Helander läser psykologi i Lund och är inne i en vampyrperiod: hon har
precis läst ”Låt den rätte komma in” och fascineras över blandningen av
skönhet och brutalitet hos vampyrerna.
– Jag tycker om fantasyvärldar och deras fina kläder, säger hon.
Efter att ha fotograferats och fått en namnbricka får man gå in i ett inre
rum, där den kanadensiska konstnären Jillian Mcdonald sitter vid ett bord.
Hon är tyst under nästan hela uttagningen.
Varför är ni här, undrar studions konstnärliga ledare Elin Lundgren.
– Skogen är mitt naturliga habitat, svarar någon.
– Jag gillade Michael Jacksons ”Thriller” när jag var liten, säger en annan.
Elin Lundgren säger att de som ska vara med måste veta exakt hur allt kommer
att fungera. De måste ha fokus och total seriositet. De kommer att bli
trötta men måste kunna fortsätta jobba.
Nu uppmanar Elin Lundgren alla att slappna av och hitta sin inre vampyr eller
zombie, och att börja röra sig runt i rummet på jakt efter sitt byte. Hon
påminner: tänk på att zombier är totalt hjärndöda. Att de är tunga och letar
efter kött. Medan vampyrer är smarta, kan röra sig snabbt och elegant, och
kan försvinna så fort någon tittar på dem.
– Kom ihåg att du inte är en person. Du är fast mellan levande och död.
Sjuttio av dem som söker idag kommer att bli huvudpersoner i Jillian Mcdonalds
performance ”Undead in the night”, som äger rum mellan 28 och 30 maj.
Publiken körs ut till en hemlig plats i bokskogen i Torup i grupper om åtta,
och får gå en tre kilometer lång promenad i zombiernas och vampyrernas land.
– Det blir läskigare med små grupper. Det får inte bli för lekfullt och
roligt. Det måste vara en speciell, intim upplevelse, säger Jillian Mcdonald.
Den här veckan och nästa pågår uttagningar och workshopar. Själva performancen
ska visas under tre dagar, tretton gånger om dagen. Det kommer att behövas
många sminkörer, chaufförer och guider. Förberedelsearbetet har pågått i
flera månader.
Efter ett tag ger sig Elin Lundgren in i leken som offer. Tempot ökar.
Inlevelsen ökar. De sökande får varva mellan offer och monster, skrika och
suga blod.
Nästa grupp består bara av två personer. Simon Nirfalk och Björn Thulin kände
inte varandra sedan innan, men det visar sig att de båda två är stora
zombiefans. Och att de som zombier har ett väldigt snarlikt kroppsspråk.
Elin Lundgren säger åt dem att släpa henne tvärs över golvet i sin prickiga,
rosa klänning. De gör det och klänningen blir smutsig.
– Nu är ni i ett träsk. Det är vatten upp hit och ni letar efter likdelar att
äta, säger Elin Lundgren.
Fasansfulla ljud hörs från Simon och Björn när de glufsar i sig de imaginära
armarna och benen. Elin Lundgren och Jillian Mcdonald skrattar förtjust.
Alla applåderar.
Efteråt pratar Simon Nirfalk och Björn Thulin uppsluppet med varandra.
– Nu var vi tre och det var jättekul. Tänk sen när vi är sjuttio – det kommer
att bli fantastiskt, säger Simon Nirfalk.