Enligt en undersökning där olika yrkeskategorier rankats från det minst till
det mest riskfyllda, är bibliotekarie bästa valet om man vill leva ett
långt, harmoniskt och skadefritt liv. Vilka professioner som fick
bottennoteringar vågade jag inte kolla – rädd att finna mitt eget yrke där
bland legosoldaterna. Alltför många författare har som bekant dött i unga år.
En grupp som verkar åtnjuta ett långt liv är stillbildsfotograferna. Kanske
är det den friska luften och de omväxlande arbetsdagarna? Den snabba
stimulansen och feedbacken?
Georg Oddner var 83 år när han gick bort i söndags, aktiv in i det sista.
Många av hans kollegor stärker tesen om fotografyrket som en garant för ett
långt liv: den amerikanske ljusmagikern Anselm Adams och parisaren Robert
Doisneau uppnådde samma ålder som Oddner. Den store ungerske fotografen
André Kertész blev 91 år, den stringenta amerikanskan Berenice Abbot blev
93, Harlemskildraren Gordon Parks 94, och äldst av dem alla, så långt jag
har koll, blev den formidable mexikanske Manuel Álvarez Bravo, med sina 100
år.
Bland mina internationella favoriter finns det gudskelov några som lever än,
som tjecken Josef Koudelka och amerikanerna Sally Mann och Joel Meyerowitz.
Tillsammans med Oddner ingår de allihop i en tradition av fotografer vars
viktigaste tillgångar jag föreställer mig som intuitionen och det snabba
fotarbetet.
Georg Oddner tog lågmälda bilder. Kanske är det just därför var och en av
dem säger så mycket. ”Den gamle och barnet” och ”Algplockerskan” är
klassiska verk där hans särprägel blir tydlig: en typisk, utsökt Oddnersk
känsla för enkelhet av den sort som rymmer lika delar chosefrihet och
pregnans. Alla vet att det enkla är det svåra, men ingen vet det så väl som
en stillbildsfotograf.
Många av hans fotografier står som en sprättbåge mellan allvaret och leken.
I sitt sätt att skildra livet, fattigt och slitsamt som det kan vara,
fångade han i samma slutarögonblick livsglädjen eller åtminstone livsviljan.
Blicken fri från voyeurism. Socialpornografin långt borta.
I snapshotet ”Tvätterskorna” tar en gammal kvinna plötsligt några snabba
flamencosteg mitt i vardagskneget. Klick! Oddner är beredd. Livets ögonblick
går aldrig i repris.
Tyvärr nöjer sig det enkla inte med att vara det svåra – det blir dessutom
svårare och svårare. Att se. Att upptäcka de självklara motiven. ”Man
belastas med åren av erfarenheter som spärrar intuitionen”, sa Georg Oddner,
och gav uttryck för ett allmänmänskligt dilemma. Erfarenheterna berikar och
belastar oss samtidigt. Ger oss något med ena handen och tar i samma stund
ifrån oss något med den andra.
Inom naturvetenskapen talar man om ”irreversibla processer”. Värmeförlust är
just ett sådant oåterkalleligt förlopp då värmen leds bort från sin källa
och sprids i omgivningen. Det finns konstnärskap som fungerar på liknande
vis, blir stummare och kyligare med åren, får ett stråk av cynism. Oddners
tillhör inte dessa. Han må ha tyckt att det blev svårare efter hand, men det
var i så fall en svårighet han kämpade för att hantera. Utifrån sett tycks
hans konstnärskap ha förmått alstra och sprida värme utan att sina.
ANNE SWÄRD
författare