En av de starkaste scenerna i filmen ”Milk” är när gayaktivistpionjären Harvey
Milk räcker en telefon till en av sina unga medarbetare så att han kan ringa
sin far och komma ut. Filmen utspelar sig i slutet av 70-talet i ett USA där
homosexualitet fortfarande var tabu och stigmatiserat, och Milk hoppades att
det konservativa samhällets demoniserande föreställningar och rädslor skulle
vederläggas och självdö om bara tillräckligt många kom ut ur garderoben.
Redan 1906 provade tandläkaren Emil Aae samma strategi i Köpenhamn. Han stod
åtalad i det så kallade ”stora sedlighetsmålet” och skrev en lista där han
outade alla homosexuella han kände till. Syftet var inte att ange någon,
utan att visa att fenomenet var oerhört mycket vanligare än vad det pryda
etablissemanget vågade tro. Aktionen rann dock ut i sanden, eftersom ingen
annan av de åtalade följde hans exempel.
Aaes lista är en av de många episoder i Köpenhamns hbt-historia som beskrivs
på utställningen ”Som jeg er” på Københavns Bymuseum. Med texter, bilder
och föremål tecknas en historia som löper parallellt med den officiella. En
historia som visar hur hbt-personer genom alla tider har hittat sätt att
kringgå eller utnyttja samhällets begränsningar för att leva ut sin kärlek
och sexualitet. Det är en liten men matig utställning, och helt självklar i
sitt sammanhang. Ett stadsmuseum ska visa upp alla aspekter av livet i ”sin”
stad, även det som fram till nyligen levts i det fördolda.
”Som jeg er” är ett av många kringarrangemang till Outgames som för närvarande
pågår i Köpenhamn. På konstområdet är den hittills mest ambitiösa satsningen
utställningen ”Lost and Found” på Kunsthallen Nikolaj, som bland annat
innehåller Elmgreen & Dragsets stora fotoinstallation ”The Incidental
Shelf”, känd för Malmöpubliken genom utställningen på Malmö Konsthall 2007.
En annan höjdpunkt är Cecilia Barrigas film ”Meeting two queens” (1991) där
hon klippt samman Greta Garbo- och Marlene Dietrich-filmer, så att de båda
divorna tycks interagera erotiskt och kärleksfullt.
Tyvärr gör de sanslöst blajiga verkspresentationerna att utställningen blir
svår att ta på allvar. Att kalla performanceartisten Al Massons upptäckt att
man kan skapa en snopp av staplade yoggiburkar för ett skapande av ”ett
parallellt universum av oförklarlig erotik” är inte pedagogik, utan parodi.
På den betydligt mindre utställningen ”Gender Test” på Backyard Gallery hittar
jag en mycket kraftfull bild av och med Liv Carlé Mortensen, där hon poserar
i ett sädesfält med spänd pilbåge. Håret ger associationer till Jeanne
d’Arc, och pilarna och ärren till homoikonen S: t Sebastian. Fast till
skillnad från martyren har hon dragit pilarna ur kroppen och riktar dem
istället beslutsamt mot sina flyende bödlar.
Tor Billgren, konstkritiker