Nollnolltalets stora trender i televisionen var mat och utslagning.
Jag gillar mat.
Jag gillar inte utslagning.
Men jag älskar BBC-serien "Masterchef", som TV8 öser ut just
nu, varje vardag klockan 18.50. Trots att den bara handlar om mat och
utslagning. Skälet är enkelt: Det är fokus på innehållet, inte individerna.
Duktiga kockar, ibland med yrkeserfarenhet och ibland inte, tävlar mot
varandra i utslagningstävling. Svåra uppgifter ska lösas. Små eleganta
projekt för privat lyxmåltid ska hanteras med samma skicklighet som storkök
för några hundra hungriga på ett hangarfartyg. Mat diskuteras på ett seriöst
vis. Och ingen bryr sig om vad någon tycker om sin medtävlare på ett
personligt plan eller om vilka kläder någon har på sig. Det är de tävlandes
kapacitet i köket som räknas, och ingenting annat än det.
Det är två samspelta – kanske lite överdrivet teatrala ibland – programledare
och matproffs som fattar besluten. John Torode driver själv en stor och
högklassig krog, och kan bedöma vad som krävs, ser det direkt i
aspiranternas metodik och handlag. Gregg Wallace har en bakgrund som odlare
och handlare och begriper sig på hur goda råvaror ska hanteras. Tillsammans
är de raka, tydliga, pedagogiska, krävande och någon enstaka gång lite
roliga. Men inte för ofta. Mat är inte roligt. Inte på det sättet i alla
fall.
Även i de fall där programledarna kommer till korta, som till exempel då de
ställs inför en del afrikanska och asiatiska smakkombinationer som de tycks
döma ut mest på grund av egen bristande fantasi, blir det till smörjmedel
för tv-programmet. Kanske är det avsiktligt. Det känns skönt att någon gång
ibland som tittare få känna att man har lite mer koll än ett proffs.
Att avsnitten har några år på nacken, och att programformatet egentligen
introducerades redan 1990, spelar ingen som helst roll för den som inte har
sett dem förut. Tävlingsmomentet är precis lagom, maten är trots allt inte
så trendbunden att en rätt från 2007 känns ute.
För alla människor som, liksom jag själv, när en romantisk och fullständigt
orealistisk dröm om att någon gång få driva en krog efter ett koncept där
pengar och tid är ickefaktorer är "Masterchef" omistlig
tv.