Rädda Barnen bemöter Aje Carlboms kritik mot organisationen för att den
skulle ha censuerat Pernilla Ouis. I stället var det de lokala forskare, med
vilka Ouis samarbetade i rapporten om våld mot flickor i Mellanöstern, som
inte kunde ställa sig bakom hennes slutsatser, skriver Rädda Barnens
biträdande generalskereterare Gunnar Löfberg.
Aje Carlbom hävdar att Rädda Barnen censurerat en rapport av Pernilla Ouis
om våld mot flickor i Mellanöstern (kultursidan 25.2, länk till
höger). Det gör han utan att ta reda på grundläggande fakta.
Pernilla Ouis uppdrag var enligt hennes kontrakt med Rädda Barnen ”gender
consultant”. Hon skulle bistå de tre forskarteam från Mellanöstern som
tillsammans skrev rapporten ”Gender-Based Sexual Violence Against Teenage
Girls in the Middle East”.
Av rapportens sammanlagt 170 sidor utgör de lokala forskarnas bidrag 140
sidor – ett kapitel vardera från Jemen, Libanon och det ockuperade
Palestina. Pernilla Ouis skulle skriva en inledning. Men forskarna hade
invändningar mot Ouis text och efter diskussioner – där Ouis såväl deltog
som gav sitt godkännande – ströks vissa delar.
De lokala forskarna ansåg att Pernilla Ouis drog slutsatser som saknade
täckning i materialet.
De har gett sin syn på saken i ett brev till Rädda Barnen som återges i
något förkortad version här nedan.
De forskare som kritiserat Pernilla Ouis är alla verksamma i Mellanöstern.
De tar i sin forskargärning mycket stora risker. Det var av omsorg om sin
integritet som forskare de ville stryka i Pernilla Ouis text, inte av
feghet.
Rädda Barnen har gett Pernilla Ouis full frihet att publicera sina
slutsatser i eget namn.
GUNNAR LÖFBERG
biträdande generalsekreterare för Rädda Barnen
Ouis drog i sin inledning inkorrekta slutsatser. För det
första antog hon att resultatet av hennes litteraturgenomgång och tidigare
egna fältstudier kunde generaliseras till att omfatta även nationell nivå.
För det andra, antog hon att resultaten från våra tre länder (Libanon, det
ockuperade Palestina och Yemen) kunde generaliseras och omfatta hela den
arabiska världen, det islamiska samhället och Mellanöstern. Dessa länder är
mycket komplexa och skiljer sig från varandra i sina olika sammansättningar
av religiös tillhörighet, värderingar, traditioner, normer, livsstil och
kultur.
Ouis skapar förvirring när hon omväxlande använder termer som
arabvärlden, islamistiska samhällen, Mellanöstern och muslimer. Detta är
oroväckande då Mellanöstern består av olika religioner, kulturer,
traditioner och historiska erfarenheter. Vidare hävdar Ouis att sexuellt
våld mot flickor främst härstammar från ett religiöst perspektiv (islam)
utan att ta hänsyn till hela spektret av olika seder och bruk, traditioner
och socioekonomiska sammanhang. I de palestinska områdena till exempel
förekommer hedersmord i både kristna och muslimska grupper.
Som forskare vill vi att vår rätt att ge synpunkter ska respekteras och
återspeglas i den färdiga rapporten. Vi måste försäkra oss om att vårt
arbete inte underordnats slutsatser som vi inte kan stå bakom och som inte
stöds av vår forskning.
Dr RAFIF RIDA SIDAWI
Lebanese Council to Resist Violence Against Women, Lebanon
Dr AYESHA AL-TAFAI
Women Studies Centre, occupied Palestinian Territory
Dr HUSNIA AL-KADRI
Gender-Development Research and Studies Centre, Sana’a University, Yemen