VIVECA LÄRN. Ordet ”klasshat” dyker upp dagligen just nu i samhällsdebatten. Det ekar i mitt bakhuvud också när jag läser en så pass ytligt sett opolitisk bok som Viveca Lärns ”Öster om Heden”. Hon skildrar Göteborg, men vems Göteborg?
Här finns en åldrande sjöfartsmiljonär, Roger, som till sin hjälp har en liten människa bosatt i förorten Biskopsgården. Biskopsgården vet han inte ens var det ligger. Där bränner det plötsligt till. Men vad som i övrigt skimrar förbi i ett muntert fyrverkeri, det är Haga, Majorna, Masthugget, Vasastaden, Olskroken, Örgryte, Liseberg och naturligtvis Heden, kort sagt det Göteborg vi utbölingar lärt oss älska som man älskar en Taubevisa, ett Göteborg som är fint och fyndigt men finns det?
Frågorna hopar sig, även om det inte var författarens avsikt. De får inga svar och bortsett från det hastiga omnämnandet av Biskopsgården förblir miljonprogramsförorterna perifera. Detta är en Göteborgsskildring minus Angered, Hammarkullen och Hisingens höghus. Men Lärn som författare tycks inte omedveten om det faktum att hon med varm hand parodierar en medel- och överklass som borde veta bättre, antingen de nu är åldrande redare eller vackra unga kvinnor som av ekonomiska skäl gifter sig med sådana, självgoda författarslynglar eller alkoholiserade läkardöttrar vars barndomsminnen glittrar av smokingfester med serveringspersonal.
Lärn befinner sig på gränsen till cynism i sin människosyn men tippar aldrig över. Det finns en omsorg om det sårbara i oss som drar en gräns. Hon är slagfärdig på ett sätt som tycks nästan hjälplöst.
När hon skickar ut sina Göteborgskaraktärer på safari i Kenya sedan de vunnit postkodslotteriet, då hänger jag med. Kenya ser man inget av, det är liksom själva poängen, vad man ser är ett chartergäng de luxe som i sin tur bara ser sig själva.
Sedan den alkoholiserade läkardottern fått sitt liv krossat på sista sidan slår jag igen boken med förnyad insikt om att klassfrågan inte så lite är global. Inte för att Lärn presenterar någon gestaltning eller analys av detta som i sig gör djupa spår, hon skriver för att roa.