De unga tu (20-25 år) på platserna intill mig log knappt ens och gick i paus.
Publiken var för övrigt 50 plus. Och själv satt jag just och funderade över
vad som är tidlös och tidfast komik.
I andra avdelningen blev det inte mycket funderande, för då handlade det mera
om att torka ögonen torra mellan skratten.
Den här satirgruppens humor bygger på Ordet och välskrivna, smart konstruerade
texter som kräver att lyssnaren har kulturella referenser och kan sin
omvärld. Och visst är den komiken en generationsklenod, en bra bit från
dagens ståuppstil, där själva leveransen och attacken har nyckelroller. De
tre "På håret"-farbröderna är heller inga självklara estradörer och de
jjobbade nu för ofta med text på papper, medan deras mera scenslipade yngre
medhjälpare körde manusfritt. Flera (sång)texter var just välskrivna, utan
att direkt locka till skratt, till exempel de två upp-piskningarna av de
rödgröna. Alliansen slapp undan helt, av någon anledning.
Men inte för inte är "På hårets" politiska satir den särklassigt vassaste som
prytt söndags-P1:s "Godmorgon världen". Och även live har det 29-åriga
gänget kvaliteter nog för att ta hem skrattspelet. Framför allt tack vare
Hans "Lelle Printer" Dahlmans nyhetstelegram, otroligt distinkta och
vältajmade och med överraskande poänger, ofta flera per telegram. Lelle
Printer sätter ribban högt för resten av materialet, men framför allt efter
paus blev det spel mot flera mål och knappast någon svacka.
Claes Vogels mäkta roliga potpurri på de sämsta svenska 60-talsschlagerlåtarna
matchades nu av dansbandet Munkingarnas känsligt gregorianska medley på
oldtimers som "Det ska va gamla låtar" och "Man ska leva för varandra".
Stefan Grudin körde som kypare en andra och vassare ståupp-parodi ("jag har
alzheimer-deja vu; jag glömmer saker som jag tycker att jag har glömt
förut") och var också fin som präst med ett omskrivet och moderniserat
evangelium, fullsmockat med listiga ordlekar.
Sammantaget visade "På hårets" humor att den har livskraften kvar. Men utan de
musikaliska tillskotten Anders Enkvist och Margareta Bäcklin skulle showen
ändå bli alltför stillastående och radiomässig. Energiknippet Bäcklin har
stark utstrålning och sångröst och imiterade skickligt Lena Ph och Caroline
af Ugglas, inklusive kroppsspråket. Hon rösthärmade också elegant Mona
Sahlin, fast då som religionsprofessor, och gick fullständigt wild & crazy
när hon avsiktligt falsksjöng "Only You" på svenska och sedan attackerade
publiken med sin uppdämda kärlek. Och en trumpet. Inte "På håret"-mässigt
alls. Men mycket underhållande.