Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth har funnit ett argument mot kritiken av nye ledamoten i Kulturrådets styrelse, Martin Borgs, anknytningar till Moderaterna. Om han hade varit vänster, säger hon, skulle ingen ha reagerat. Naturligtvis har hon rätt. Och just det är en viktig poäng.
Kulturpolitiken, och Kulturrådet, har tidigare vilat på en bred uppgörelse över partigränserna. Nya kulturutredningen blev ett haveri just för att den drevs som en moderat alliansfråga.
Före alliansens seger var ledamöterna av olika politisk kulör och deras huvudsakliga meriter personliga, eftersom de skulle representera bredare erfarenheter. Avgående Marianne Lindberg De Geer valdes för att hon är bildkonstnär med bred kulturell allmänbildning.
Under min tid i styrelsen var en av de mest aktiva ledamöterna före detta moderat riksdagsman. Vad de andra röstade på hade jag ingen aning om.
Att aktiva kulturarbetare ersätts av olika slags administratörer och ideologer är alarmerande. Kulturen görs till partipolitisk fråga i stället för en bred angelägenhet.
Thomas Millroth
konstkritiker och författare, ledamot av Kulturrådets styrelse 2003–2007