Inget är nytt, men allt är annorlunda. Det var känslan efter att Kolbjörn
Guwallius premiärvisat sin graffitifilm ”Rätten till staden” på Doc Lounge i
måndags kväll. Inget nytt i diskussionen om vem som får synas i det
offentliga rummet. Där tycks graffitin fortfarande omgärdas av samma
politiserade skyttegravskrig som för 25 år sedan.
Men gatukonsten är annorlunda. Och det stora och fina med ”Rätten till
staden” är den inblick den ger i den malmöitiska gatukonstscen som just nu
är alldeles oslagbart levande och speciell.
Som Erik och Pete från Malmö Streets Project som i ett slags vag
jämställdhetsiver fotograferar en naken manlig överkropp, klipper, lackar,
skarvar och klistrar upp bilden på två dussin gatstenar. Knatar iväg till en
tvärgata till Folkets park, sätter upp en stor ”vägarbete pågår”-skylt, drar
på sig gula västar, korkar upp termosen med kaffe och börjar arbeta.
Resultatet, en kvadratmeter stor fantastisk mosaik mitt i den regngrå
trottoarstenen.
Min största känsla inför sådant är ren tacksamhet.
PATRIK SVENSSON
medarbetare på kulturredaktionen