Obegripliga brösttoner

När jag var liten såg jag bröst överallt. Folk vevade runt dem som det naturligaste i världen. Det fanns särskilda bröstsolkrämer och specialbaddräkter som enkelt kunde rullas ned. Topless var om inte ett normaltillstånd så åtminstone inget konstigt.

Sedan dess har något hänt i det offentliga rummet. Brösten har försvunnit. Toplesskulturen har alldeles dött ut. Brösten har liksom ikonifierats, hypersexualiserats, och The Nipple har givits rent magiska egenskaper. Så fort den visar sitt skrynkliga tryne går omvärlden fullkomligt bärsärk. Tänk bara på Janet Jackson.

Det har gått så långt att knappt ens Slitz och Moore visar bara bröst. Enträget ser de till att bröstvårtan döljs bakom en hårflik eller ett lakanshörn.

Hela världen tycks på samma gång fanatiskt fixerad vid och fullkomligt livrädd för bröst. Brösten har blivit tabu, och därför hamnat i alltings fokus.

Det här hänger såklart ihop. Och det är därför det är fint att Fritidsnämnden i Malmö beslutat att det är fritt fram att bada med bara bröst i stadens simhallar. Världen behöver se mer bröst, för att lära sig sluta stirra.