Sedan barndomen har 21-åriga Noonie Bao älskat melodier. När hon var liten var
det folkvisor som tilltalade henne. Idag inspireras hon av lekfull r’n’b.
– Jag uppskattar ärligheten, att artisterna verkligen sjunger ut vad de
känner. Dessutom är det inspirerande att lyssna på musik som skiljer sig
från min, säger hon på telefon från studion i hemstaden Stockholm.
Noonie Bao gillar r’n’b därför att det är en nyskapande genre. Samarbeten över
gränser, exempelvis när pop möter r’n’b, känns sällan krystade och
röstproduktionerna är oftast välgjorda med mycket detaljer. Och så gillar
hon att färdigproducerade beats och trummaskiner inte är tabu.
– I en poptradition där man helst ska slänga ihop något på en kvart för att
sen spela in det på toaletten anses det ofta fult.
Själv spelar hon piano, och i sina produktioner blandar hon akustiska
instrument med elektroniska. Melodierna är stundvis vemodiga, ljudbilden
avskalad och sången skör. Emellanåt viskar hon fram ord för att i nästa
stund sjunga dem med en stark och klar stämma.
Noonie Bao ligger på Stockholmsbolaget La Vida Locash och har tidigare arbetat
med artister som Kocky och Step. Hon säger att hon har valt att använda ett
alias för att bevara mystiken kring sig själv som artist.
Hon har komponerat musik sedan barnsben men höll det hemligt i många år.
Eftersom hon vuxit upp i en musikalisk familj blev musiken ett självklart
uttryckssätt, en dagbok av toner, även om hon inte vågade sjunga inför andra
människor.
– Genom att visa upp mina verk skulle jag blotta mitt inre. För att våga låta
människor komma nära behövde jag först vara säker på vem jag verkligen var.
Men samtidigt kändes det som om jag förnekade mig själv genom att låta bli.
Så en kväll när Noonie var fjorton år sjöng hon för första gången en egen
komposition för sina föräldrar. Efteråt insåg hon att det var musik hon
skulle arbeta med.
Debutskivan som släpps i höst är ett slags sammanfattning av livet från tidiga
tonåren fram tills idag. Melodierna har kryddats med saxofon, spansk gitarr
och panflöjt.
– Jag gillar att sätta instrument i nya sammanhang. Just de som jag arbetar
med förekommer inte så ofta inom popmusiken eftersom de anses lökiga.