Torgny Lindgren blev den tjugoförsta mottagaren av priset till Fritiof Nilsson
Piratens minne. Och det var en glad pristagare som Sydsvenskan fick en
pratstund med.
Hur är ditt förhållande till Fritiof Nilsson Piraten?
– Gammalt! När jag var ung läste jag allt av Piraten. Han är en av de stora
mästarna, det finns någonting skimrande klart i hans språk. Han gav sig möda
att stryka det överflödiga, och det uppskattar jag.
Har du någon favoritbok?
– Den första av Piratens böcker jag läste var ”Tre terminer”. Jag var tretton
år gammal och hade flyttat hemifrån och en bibliotekarie satte den i
händerna på mig. Och den står sig väldigt gott än i dag. Sedan tycker jag
att ”Bock i Örtagård” är en lysande roman.
Ser du några likheter i era författarskap?
– Möjligen det att vi båda uppfattar språket som en samvetsfråga.
Du har fått många utmärkelser, vad betyder ett sådant här pris?
– Väldigt mycket. Det här är en sorts hälsning från andra människor att det
man gör duger. Så har jag uppfattat vartenda pris jag fått och jag har glatt
mig lika mycket varje gång.
Har du någon ny bok på gång?
– Jag hoppas det. Jag har varit krasslig och inte skrivit en rad på ett
halvår. Men jag har ett block med ett manuskript liggande och det känns som
om jag kan fortsätta där jag var nu.
– Det blir en bok som ska heta ”Minnen”. Det är många i min generation som
skrivit sina minnen och jag är oerhört misstänksam mot allt det där. Jag
tror uppriktigt sagt inte att vi minns någonting. Och det är om detta jag
försöker skriva.