Rättegången mot de fyra huvudmännen bakom The Pirate Bay har inletts i hovrätten. Liksom förra gången försöker svenska pirater att konsekvent tala om rättegången som en ”spectrial”, ett slags blandning av spektakel och rättegång alltså, som för att tydliggöra: Det här är ju ingen riktig rättegång. Det här är bara teater. Här är allt uppgjort på förhand. Det här räknas inte.
Det är klassisk piratideologi: Vi definierar själva. Det omgivande samhället har bara att foga sig, vi bryr oss inte.
Av taktiska skäl är detta förmodligen en dålig strategi. Farbröder i domstolen som kan lagboken utan och innan kommer förmodligen inte att bli mildare i sina tolkningar när de utsätts för ständiga småhån från de tilltalade. Men det är ändå bra att det låter som det gör, på Twitter och på bloggar. Någonstans i viljan att tillhöra ett slags motståndsrörelse, en nätgerilla, kan kanske kärnan till hela piratkulturen hittas. Framtidens historiker – många av dem kommer att vara djupt fascinerade av det som händer precis just nu – ska börja med att lyssna till processens språk.
Andreas Ekström