Där sågs den av ytterligare två och halv miljon. Premiären dröjde eftersom
landets elitpolis försökte stoppa filmen.
Ingen inhemsk produktion, inte ens Fernando Meirelles ”Guds stad” om unga
fattiga, drogmissbrukande kriminella i Rio de Janeiros slum, har väckt lika
mycket diskussion och upprörda reaktioner.
När José Padilha väljer att berätta om livet för ett par poliser i elitstyrkan
Bope ur deras perspektiv, klassas filmen på vissa håll som fascistisk.
Från att ha kallats vänsterradikal efter dokumentären ”Bus 174” får filmaren i
dag höra att han är reaktionär.
– Det här har ingenting med ideologi att göra, förklarar han. Det hyckleri som
råder i Rio mellan de starkt beväpnade, maffialiknande droghandlarna i
favelorna, den korrumperade polisen, den okorrumperade elitstyrkan och
medelklassen och studenterna som köper drogerna har ingenting med en
politisk höger eller vänster att göra, säger han.
– Däremot måste man ändra spelreglerna i samhället, till exempel genom att
legalisera marijuanaodlingen, öka polisernas löner och se till att det finns
skolor för de fattiga i favelorna.
Även utomlands väcker ”Tropa de elite” med sina intensiva, våldsamma scener
och elitpoliser, som i likhet med de kriminella gängen torterar och dödar,
häftiga reaktioner. Det skrällde till rejält då filmen tilldelades det
främsta priset, Guldbjörnen, på årets Berlinfestival.
Du säger att våld inte ska bekämpas med våld. Ändå gör du en film så
våldsam att den formligen vräker sig över publiken. Varför finns det ingen
distans och utrymme till reflektion?
– Visst kan man göra film om sociala problem efter Brechts recept och med
jämna mellanrum sakta ned rytmen och låta publiken tänka. Det här är
egentligen ett filosofiskt problem och jag hade nyligen ett långt
telefonsamtal med Meirelles om saken. Jag har övertygats om att publiken
förmår analysera och fundera på vad den har sett efteråt. Min bildstil föds
utifrån ämnets innehåll. För närvarande arbetar jag på en dokumentär om
hunger. Den får en helt annan, mycket långsam, rytm som speglar andra
känslor.
Egentligen hade José Padilha planer på en dokumentär om specialpoliserna i
Bope efter det att en kapten hade hoppat av. Till sist visade det sig att
filmaren inte kunde få männen att ställa upp framför kameran.
Med all sin samlade efterforskning bestämde han att i stället göra en
spelfilm. Manuset skrevs tillsammans med Braáulio Mantovani, Oscarsnominerad
för manuskriptet till ”Guds stad”, och den avhoppade kaptenen Rodrigo
Pimentel.
Handlingen tilldrar sig i Rio 1997 då Bope fick uppdraget att rensa i
favelorna i samband med att påven skulle besöka Brasilien.
– Det finns ingenting i filmen som inte har en grund i verkligheten trots att
det inte är en dokumentär skildring, betonar José Padilha.
Inspelningen krävde en rad specialeffekter och den tekniken saknas i den
annars så vitala brasilianska filmvärlden. Därför hamnade manuskriptet i
Hollywood och de producerande bröderna Bob och Harvey Weinstein fick ögonen
på det.
Det underlättade finansieringen. Men när filmen var klar reagerade polisen
och försökte på laglig väg stoppa den kontroversiella skildringen.
– Det misslyckades eftersom vi tack och lov har yttrandefrihet. Och det är
raka motsatsen till fascism.
”Tropa de elite” har svensk premiär på fredag.