Häromkvällen ringde mig konstnären Lars Midbøe - en person som jag respekterar, men på inga sätt står i någon kontinuerlig kontakt med (sist vi flyktigt talades vid var förra året, i samband med Electrohype som han var med och arrangerade). Han hade i sin tur blivit uppringd av projektledaren för Malmö stads nya utställningsrum i Mazettihuset, Ann Hingström, som var upprörd över uppgifter som stått i Sydsvenskan om det nya galleriet Zapp!.
Hon anklagade Lars Midbøe för att "pumpa" mig och Sydsvenskans journalist Lilith Waltenberg med information. Att det hela var absurt, enades vi genast om, dels med tanke på att vi över huvud taget inte varit i förbindelse med varandra, dels därför att allt det som stått att läsa i princip är offentliga uppgifter och enkelt kan sökas upp på andra sätt (och genom andra personer).
Om Midbøes uppgifter om samtalet stämmer, är det mycket oroande, och samtidigt talande för debattklimatet i Malmö, att en kommunal tjänsteman tar sig rätten att ge sig på den som hon förmodar "sladdrat" om sådant som faktiskt är offentliga angelägenheter. Man kan konstatera att Lars Midbøe hör till de lätt räknade personer i Malmös konstliv som törs yttra sig i frågor som dessa, och som emellanåt har skrivit debattinlägg i Sydsvenskan. Följaktligen kan han göras till syndabock för varjehanda åsiktsyttringar.
Andra reaktioner jag fått från aktörer i Malmös konstliv bekräftar den mörka bilden. De tackar och hejar på och tycker att det är viktigt att frågor som Rooseums nedläggning och nu kommunalgalleriet Zapp! diskuteras offentligt. Men samtidigt påpekar de att de inte själva kan gå ut offentligt av rädsla för att "bränna sina skepp", det vill säga bli av med det kommunala kulturstödet. Det är en reell fruktan. Utan dessa bidrag kan inget av Malmös ideella gallerier fortleva.
Det har uppstått en tystnadens och feghetens kultur i Malmö. Det är tyst från Malmös kulturpolitiker och tjänstemän. Det är tyst från konstnärshåll och gallerier. Det gör att de ansvariga, som kulturstödschefen Anna Lyrevik, kulturnämndens ordförande Pelle Svensson, kulturdirektören Bengt Hall och kulturkommunalrådet Lynn Ljungberg, lätt kommer undan genom att konsekvent låta allt blåsa över.
Om man har den rimliga åsikten att det offentliga samtalet är en viktig sida av politiken, då borde man också kunna kräva att någon av de ovannämnda en enda gång går i svaromål i uppmärksammade och viktiga frågor. Är det kulturnämndens policy att de som yttrar sig i kulturfrågor ska tystas genom förtigande och uteblivet kulturstöd?
PONTUS KYANDER
konstkritiker