Fildelning, fildelning, fildelning. Under april har det knappt gått att öppna
en tidning eller lyssna på en nyhetssändning utan att höra någon tycka,
analysera eller avslöja något om folksporten där vi byter filer med varandra.
Imorgon är det två veckor sedan domen mot personerna bakom The Pirate Bay
föll. Det är också exakt en månad sedan Ipredlagen började gälla.
På ytan är det här två händelser som ser ut som hårda slag mot
fildelningsrörelsen. Men vem som egentligen är vinnare och förlorare blir
genast svårare att avgöra när man studerar månadens händelser närmare.
De fyra bakom The Pirate Bay dömdes till ett års fängelse och hisnande 30
miljoner kronor i skadestånd. Det hade nog avskräckt de flesta, men inte The
Pirate Bay. Piratbuktens inställning har redan från starten varit annorlunda
än de flesta andra fildelningstjänster - man vill inte verka i det fördolda,
utan öppet propagera för fildelning.
"Andra sajter försöker vara tysta och agera i det hemliga. De är rädda för
industrin. Vi tycker inte att fildelning är fel, då ska det inte förpassas
till något man gör i skymundan," sa Peter Sunde när jag intervjuade honom i
samband med att åtalet lämnades in förra året. Den inställningen innebär att
även en förlust i rätten är en seger (den bygger på martyrstatusen), och
fuck off-attityden har visat sig efter domen när TPB fortsätter som vanligt,
medan flera andra mindre torrentsajter av rädsla har lagt ner verksamheten
eller tagit beslut om att bara medverka till laglig spridning.
Den verkliga förloraren i TPB-rättegången är kanske istället rättsväsendet.
Även om man ska vara försiktig med att peka ut domaren i fallet som jävig
för att han varit medlem i vissa organisationer (Svenska föreningen för
upphovsrätt är till exempel trots namnet inte en lobbyorganisation och tar
inte ställning) så är det tydligt att hans agerande har hjälpt piraterna att
skriva ytterligare ett kapitel i berättelsen om hur korrupt etablissemanget
som försöker stoppa dem är. Så oavsett om rättegången måste tas om i
tingsrätten eller inte så vinner piraterna en propagandaseger.
När det gäller Ipredlagen skulle internetoperatörerna kunna ses som förlorare.
Att användningen av nätet gick ner 1 april är det ingen tvekan om. Med
minskad fildelning minskar behovet av supersnabba och dyra bredband, anser
en del. Följden skulle alltså bli att operatörerna drar in mindre pengar.
Men att användningen av nätet går ner innebär också att operatörerna behöver
investera mindre i ny hårdvara. Och för de operatörer som varit
opportunistiska och gått ut med att de inte sparar kundernas ip-nummer kan
Ipredlagen kanske till och med bli ett lyft, trots att de flesta ändå sparar
användaruppgifterna en kort tid och därmed inte kan garantera ett
hundraprocentigt skydd.
Men den största vinnaren denna fildelningsmånad är kanske ändå gruppen som
profiterar allra mest på svenskarnas ovilja att få sina aktiviteter på nätet
granskade: Piratpartiet (PP). När partiet dök upp som gubben i lådan för
drygt tre år sedan avfärdade de flesta det som ploj. Knappt 35 000 (0,63
procent) röstade på PP i riksdagsvalet det året, långt från gränsen på 4
procent.
Men partiet har hängt i och nu kan vara tid att skörda.
Om en dryg månad är det val till Europaparlamentet. Motståndet mot FRA och
Ipred har gett PP en del uppmärksamhet, men domen mot TPB gjorde att
intresset för partiet fullständigt exploderade och medlemsantalet
mångdubblades på några dygn. Idag är drygt 41 000 personer medlemmar i
Piratpartiet och partiföreträdarna ges ordentligt med utrymme i etablerade
medier.
Eftersom valdeltagandet i EU-valet har varit lågt (37,9 procent senaste gången
2004) och dessutom sjunkit för varje gång sedan Sverige gick med i unionen,
kommer det antagligen att räcka med drygt 100 000 röster för att få ett av
Sveriges 18 mandat.
Om varje piratpartist lyckas övertyga två andra personer så kommer partiet in
i parlamentet med god marginal. Då blir det svårt att avfärda Rick Falkvinge
och hans meningsfränder.
Och om ett år är det riksdagsval.