Pumor med pondus

Kultur & Nöjen.
Cox vägrar objektifieras i jakten på unga män, skriver Ann Heberlein.

Jules är 40+, heltidsarbetande, nyskild (och übersnygg) tonårsmamma som drabbas av insikten att livet är långt ifrån slut. Herregud, hon har ju halva livet kvar! Barn, väninnor och arbete i all ära; Jules vill också ha kul, hon vill ha spänning i livet, och nej, hon hoppar inte bungyjump eller reser jorden runt, hon skaffar sig unga älskare. Jules – spelad av Vänner-Courtney Cox – är huvudperson i ”Cougar Town” som börjar sändas i svensk tv i början av mars. Jules är alltså en ”Cougar”, en helt annan sorts kattdjur än de festliga damerna i ”Pantertanter”. Jules är en sexig, erfaren, välbevarad och hungrig kvinna som ligger med yngre män.

Efter milfen (Mothers I Like to Fuck) kom gilfen (Grandmothers I like to Fuck) kommer alltså puman. Skillnaden mellan milfen, gilfen och puman är såklart att puman jagar medan gilfen och milfen väntar på att bli uppbjudna. En kvinna är bara en milf eller gilf i finniga ynglingars ögon, aldrig i sina egna. En cougar, däremot, vet sitt värde och sin attraktionskraft och drar sig inte för att använda den. En cougar objektifieras inte – hon objektifierar. Som Samantha i ”Sex and the City”, spelad av 53-åriga Kim Catrall eller 61-åriga Meryl Streep i bioaktuella ”It`s complicated”. Hollywood vimlar av läckra äldre kvinnor – Sharon Stone (51), Julianne Moore (49), Demi Moore (47).

”50 är det nya 34” säger Emma Soames, chefredaktör för Saga Magazine och häromdagen sade en av Sveriges snyggaste femtioplussare, Amelia Adamo, i Aftonbladet att livet inte tar slut för att man blir äldre: ”Vi vill också shoppa, knulla och jobba. Det är inget som försvinner”. Adamo är irriterad över att kvinnor över 59 betraktas som ointressanta ut reklamsynpunkt. Det är ju de som är köpstarka och sitter på pengarna. Det här har man uppenbart fattat i USA: kvinnor som inte längre är helt släta och spänstiga vill se filmer och tv-program som handlar om dem – eller i alla fall handlar om kvinnor som är så som de önskar att de var (få kvinnor över femtio, få kvinnor överhuvudtaget, är lika snygga som Catrall, eller Adamo, för den delen).

Pseudonymen Clara Jonssons erotiska novellsamling ”Åtrå” (Xstory) är ett svenskt försök att skriva någon sorts ”cougarlit”. Jonssons pumor förför unga kvinnor i bastun, bevistar orgier där unga män agerar någon sorts sexslavar åt de maskerade äldre kvinnorna, filmar sig själva när de masturberar med enorma dildos till porrbilder (av sig själva!). Flirten med den tänkta målgruppen, gifta, lätt frustrerade kvinnor i femtioårsåldern är lite för uppenbar och novellerna är alldeles för ofta (ofrivilligt) komiska: trots det är det kul att äldre kvinnor beskrivs som sexuella varelser. Med ett par månader till fyrtio vill man ju gärna tro att budskapet på Courtney Cox t-shirt är sant: ”40 is the new 20”.

Ann Heberlein

doktor i etik

Författare: Ann Heberlein
Publicerad 19 februari 2010 16.50
Uppdaterad 21 februari 2010 06.00

Kultur & Nöjen
Bloggar
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu