Svante Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria, behärskar
konsten att slakta motståndare verbalt. För några år sedan sa han till en
kritisk ung kvinna på ett öppet seminarium i Lund: ”Det finns ingenting jag
kan förklara för dig på fem minuter som får dig att förstå mer.”
När Nordin igår intervjuades av Göran Hägg för Axess TV på Språk- och
litteraturcentrum i Lund var stämningen betydligt mysigare. Humanioras kris
diskuterades utifrån Nordins senaste bok ”Humaniora i Sverige”. Han
konstaterade att humanister har bråkat i fyrtio år om det överhuvudtaget
finns något som kan kallas för forskning eller humanism. Boven i dramat
stavas postmodernism eftersom den utmålat all kunskap som relativ.
Svante Nordin efterlyste en situation där humaniora spelar en större roll i
det offentliga samtalet och gav en känga åt forskningspolitiker som
premierar publiceringar i ”undanskymda internationella tidskrifter.” Det är
en viktig poäng som förtjänar en större debatt. Som en nationalekonom sa
till mig en gång: ”Jag blir inte professor genom att satsa på den tredje
uppgiften.”
Över samtalet vilade dock en märklig offermentalitet. Här sitter vi, två
vita medelålders män, det farligaste som finns, log Göran Hägg. Nordin
svarade kort: Ja.
Enligt Axess TV:s hemsida är nio av tio personer som intervjuats av Göran
Hägg just män. Och vita. Och medelålders. En ironiskt övertydlig bild av
varför de av Nordin så hatade teorierna om genus och postkolonialism behövs.
RAKEL CHUKRI
medarbetare på kulturredaktionen