Felriktad bredsida

Kulturlös. Så kände sig den danska utrikeskorrespondenten Annegrethe Rasmussen när hon nyligen intervjuades i danska P1.

Frågan var vad hon saknade mest från Danmark när hon bodde utomlands. Hon svarade: Vännerna, men de finns ju på Facebook. De andra två som intervjuades svarade däremot medisterpølse och det vackra danska språket.

Rasmussen skämdes för att hon hade nämnt Facebook och skrev en krönika i tidningen Information där hon undrade hur pinsam man kan vara innan man blir portad från P1.

Det säger en hel del om kulturkred. Om smak. Om rädslan att framstå som ytlig. Att jobba på en publik scen innebär alltid ett visst poserande. Och på något vridet sätt kan alltså kärlek till korv anses finare än att vara fascinerad av sociala medier.

Det finns vissa som inte verkar bry sig om den typen av smakmarkörer. De är sällan fler än de ängsliga.

Alvemark förklarar att begreppet parafras är oväsentligt för mänskligheten och att tidskriftens redaktion begår ett övergrepp på henne bara genom att be henne skriva texten. Redaktionen är dessutom ”feg”, ”en medelklasshora” och ”skulle lika gärna kunna dö”.

Redaktören skriver förvånat i förordet: ”En gång hytte vi med nävarna mot de manliga kulturtidskrifterna, nu står vi där själva.”

Nästa nummer ska ha temat ”Jävla medelklasshora!”. Alvemarks spya träffade ironiskt nog helt fel. Poserandets högsta form är självbespeglingen.

RAKEL CHUKRI

medarbetare på kulturredaktionen