En helg med konstmässor. Vernissage, fredag, Art Copenhagen i Forum och
alt_cph på Fabrikken for Kunst og Design. Dagen innan förlorade regeringen
valet. I Forums mässhallar märktes inte ett spår av detta. Det dryga
åttiotalet gallerister hade väl sedan länge planerat sina bås.
Art Copenhagen har sakta men säkert blivit bättre. Men det märks ändå att den
inte är lika viktig som i Berlin, Stockholm eller Basel. Inramningen kan
kännas lite billig. Väggarna är fula, de vita fiberdukarna, som satts upp
för att nödtorftigt dölja träskivornas råa ytor, var ostrukna. Men det
mindre perfekta kanske bidrog till den avspända och välkomnande atmosfären.
Det var bara att ta för sig av det dukade bordet.
Hos Elastic hade Per Mårtensson gjort en ny målning för ett hörn; en akt av
estetiskt motstånd mot väggarna. Och Kristina Matouschs målningssvit med
kognitiv beteendeterapi som tema satte tvångstankarna i rörelse.
Åklundh fyllde sitt bås med Katarina Anderssons skimrande monotona
temperamålningar. Crystal från Stockholm hade bland andra satsat på Johanna
Billing. Och Niklas Belenius gav exempel på Kosmas & Kellers
innovativa, digitala kombination av ny teknik och klassisk skulptur.
Sådana gallerister och konstnärer höjde mässan över marknadsvimlet. Utan
starka visuella impulser återstår ju bara en trevlig men mindre viktig
händelse i en region, som vi är många som hoppas på framöver, men som ännu
inte har de kulturella ekonomiska muskler i form av samlare och köpare, som
är nödvändiga. De gallerier som flaggar i dur går i täten!
På alt_cph var allt annorlunda! Då jag tog en kopp kaffe och blåbärspaj log
servitrisen mot mig och sa, att nu har vi fått en ny regering.
Här var rummet både estetiskt och politiskt. Rum46 från Århus hade klistrat en
vägg full med valaffischer, och uppmanade publiken att gå i svaromål med de
färger och tryckverktyg som dukats upp.
Till alt_cph hade kurator Anja Franke bjudit in konstnärsdrivna organisationer
utanför traditionella gallerier och institutioner. Det gemensamma rummet
betonades och i Fabrikken fanns inga bås, bara praktiska bord och väggar.
Besökarna blev snabbt indragna i olika händelser. Performanceartisterna dök
upp mitt i publiken.
Öländska Kultivator visade ett samarbete från i fjor med konstnärer från
Mellanöstern, där affischerna doftade utsökt hantverk à la Arts &
Craft. Projektet gav med sitt motto, ”Post Revolutionary Exercise”,
föraningar om den arabiska våren. Den som ville fick ta med sig en bunt
affischer och sätta upp. Klisterburkar fanns förberedda.
Art Copenhagen mot alt_cph, konvention mot aktivism? Det är ett omöjligt val,
de behöver varandra, men framför allt är alternativen viktiga för att
konsten inte ska tappa fotfästet i samhället.
Om jag ändå måste välja, så har Fabrikken den häftigaste serveringen uppe på
taket.
Thomas Millroth
författare och konstkritiker