Det indiska samhällets kastväsende är ett uråldrigt påfund som delar in människor i olika kaster. Vad många inte vet är att även Sverige har ett kastsystem. Det går under namnet ”att gå på klubb i Stockholm”. Där är det så svårt att komma in att människor tigger inträde med blickar som påminner om en golden retriever som gör vacker tass för att få godis. Tittar man riktigt noga kan man till och med se att tungorna hänger utanför.
Senaste gången jag var på Berns stod jag på gästlistan eftersom min vän var dj i vip-avdelningens vip: den innersta delen av Berns som kräver att man passerar tre gränskontroller innan man kommer in, som vore det checkpoints i Palestina.
Trots att jag alltså stod på listan möttes jag av så mycket arrogans och symboliskt våld från vakterna att jag började ifrågasätta mitt värde som människa. Så starkt rotat är kastsystemet att förändringen från hel människa till den lägsta kasten shudra sker på en halvtimme.
Men ingen annan verkade reagera, så vana är stackarna vid att vara undersåtar att de accepterar vad som helst för att få smälla sina pengar i baren. Ni förstår, Stockholms kastsystem har även en annorlunda syn på service. Där existerar en tvärtomkultur där gästerna, snarare än klubbens anställda, står för betjäningen. Hipstern med gästlista i hand har alltid rätt.
Som ni förstår skulle detta nonsens aldrig funka i Malmö. Här skulle tönten i dörren bli utskrattad innan han hinner säga ”Fashion week”. Nu kanske den omoderne tänker att det egentligen handlar om småstads- respektive storstadsmentalitet. Att det ”är så” i större städer. Visst, om man med ”större” menar ”förlegade”.
År 2006 i New York tröttnade en av mina favoritpersonligheter Vashtie Kola, regissör, klubbarrangör och den första kvinnan som designat Nike Jordans, på att alla Manhattans klubbar var exkluderande och sponsrade av storföretag. Därför startade hon klubben 1992. Inträdet låg på ynka tio dollar och alla var välkomna, gästlistan var skrotad. Klubben gjorde snabbt succé och besöktes av berömdheter som Jay Z, Puff Daddy och Mick Jagger. Vashtie Kola vann priser på nöjesgalor och New York Times gjorde reportage om klubben.
Efter bara ett år arrangerades 1992 i Miami, Amsterdam och Paris. År 2011 är det inte längre coolt att stänga ute folk, det påminner för mycket om det politiska klimatet. Därför: Upp till kamp, Stockholm!