En gatukonstnär i Malmö, Dan Park, står åtalad för hets mot folkgrupp och förtal, och frågan om vad som är tillåtet att göra i konstens namn har delat konstintresserade i två läger. Gatukonstnären i fråga har varit verksam länge, men har de senaste åren alltmer ägnat sig åt verk med främlingsfientliga inslag.
Serietecknaren Liv Strömquist myntade för ett tag sedan uttrycket ”invandrartourettes”, ett fenomen där ”invandrare” är den viktigaste identiteten, den som slår ut alla andra identiteter. En person som skriver en bok beskrivs inte som författare utan som invandrarförfattare, och så vidare.
Liknelsen är kanske inte lika rolig för dem som verkligen lider av Tourettes syndrom – en högst verkligt (och allvarligt) funktionshinder. Men bilden är onekligen träffande.
Konstbråket har fått mig att upptäcka ett besläktat fenomen som jag, i Strömquists anda, ändå skulle vilja kalla konstnärstourettes: ett fenomen där konstnärskapet står över allt annat, även rätten att inte bli utsatt för kränkningar och hot.
De med konstnärstourettes använder tvångsmässigt uttrycket ”det är konst!”. En främlingsfientlig blogg blir ett ironiskt konstexperiment. När en konstnär går i främlingsfientliga demonstrationståg tolkas det som ett konstperformance. Allt personen gör måste ha någon djupare mening eftersom han/hon ju är Konstnär, det är konst!
Självklart är det viktigt att utmana lagar, historien är fylld av civilt olydiga som fört demokratin framåt och mest känd är kanske Martin Luther King och Mahatma Gandhi. I Sverige ansågs homosexualitet vara en sjukdom fram till 1979.
I en aktion ringde därför homosexuella till Försäkringskassan och sa ”jag känner mig lite homosexuell idag, jag kan inte komma till jobbet”. Det senaste årets stora protestvåg, med den arabiska våren och Occupy Wall Street-rörelsen i spetsen, har hyllat de civilt olydiga och tidningen Time utnämnde Demonstranten till 2011 års viktigaste person.
Men Dan Park är ingen Rosa Parks. Hon vägrade sitta längst bak i bussen i protest mot att svarta människor behandlades som andra klassens medborgare. Vad gatukonstnären protesterar mot är luddigt, men återkommande är argumentet om en hotad yttrandefrihet.
Men att hävda att yttrandefriheten är hotad för att man inte får avbilda en naken svart privatperson i bojor och halskedja med texten ”vår negerslav är bortsprungen” – nej, det är knappast något verkligt missförhållande.
Ett misslyckat konstprojekt med civil olydnad är, enligt filosofen Torbjörn Tännsjö, när människor blir lidande utan att några verkliga sociala missförhållanden har uppdagats.
Tiden får utvisa om gatukonstnären får rätt, men jag skulle inte satsa några pengar på det.