Musik: Dag Raael Braathen. Libretto: Lars Vik efter Michael Ende. Översättning och regi: Tord Nihlén. Musikalisk ledning: Viggo Edén. Ljuskonsult: Björn Greuling. Kostym: Ann Walton. I rollerna: Karin Svensson, Bengt Krantz, Amelie Flink, Rickard Wieland med flera.
Höörs sommaropera. Urpremiär 4.8
Det är inte första gången Höörs sommaropera bjuder på urpremiär. Den musikaliske ledaren Viggo Edén har redan själv berikat den sparsamma repertoaren för ett sällskap av sommaroperans typ: något professionellt, mycket barn och amatörer, begränsad budget, tid och teknik och obegränsad entusiasm.
Edén kom i kontakt med den mångsidige norske tonsättaren Dag Raael Braathen, som råkade ha ett ospelat verk i byrålådan ...
”Ofelias skuggteater” hette detta stycke, som bygger på ett uppslag från den fantasibegåvade Michael Ende. Historien har många sofistikerade drag tack vare svävningen mellan en synnerligen jordnära och anspråkslös huvudperson, den friställda sufflösen Ofelia, och alla de skuggfigurer ur teatergarderoberna som hon efterhand samlar omkring sig. Tillsammans med dem kommer hon oförmodat in i en ny tillvaro. Där tar den beskedliga sagan vid, och stoffet idylliseras.
Braathens musik, skriven för fem blåsare, slagverk och piano, är tydlig och lättlyssnad men därtill komplicerad när det gäller rytmisk mångfald. Viggo Edén hade den i sin hand: han ledde sin professionella ensemble klarsynt och engagerat. Kompositören hade tagit ett grepp ner i musikhistorien och kommit upp med både Mozart och åldriga sakrala tongångar, blandat med det som kanske kan karakteriseras som franskinspirerad nyklassicism.
Det välkända konceptet med stor ungdomlig kraftsamling förfelar aldrig sin verkan. Körinsatser och små vokala ensembler blir tyngdpunkter i stycket. Generationerna växlar i Höör och tiden flyter iväg, men källorna sinar inte.
Berättelsen hålls annars samman av ingen mindre än Bengt Krantz, myndig, varm och värdig. Berättarrollen inrymmer mycket tal – skada att Krantz inte hade mer tillfälle att utveckla sig på scenen även med sin sångkonst. Två av rollerna, Ofelia själv och en av hennes ledsagare, Skojarskuggan, förvaltades av sopraner med klara utvecklingsmöjligheter, Karin Svensson och Amelie Flink.
Men man tvingas nog konstatera att Braathen inte givit svängrum åt några markanta melodier och att den dramatiska skärpan kunde ha slipats och befordrat tempot i stycket. Den erfarne regissören Tord Nihlén hade i detta material knappast något att bita i när det gällde spänning och kulminationer.
Sist och slutligen är det vägen som är mödan värd. Höörs sommaropera förtjänar högsta betyg för administrativ uthållighet, konstnärlig nyfikenhet och gammaldags, hederlig idealitet. Musiksverige behöver den typen av ljuspunkter, där kommersiella intressen inte styr över artisteriet, där generationer möts och där professionella kvalifikationer inte står i motsats till strävsamma amatörers ambitioner.
Lägger man sedan samman allt vad den svenska sommaren har att bjuda av operaevenemang och klassiska festivaler kan man inte annat än imponeras.
Karin Svensson spelar Ofelia i uruppförandet av Dag Raael Braathens opera ”Ofelias Skuggteater”, som bygger på Michael Endes bok ”Ophelias Schattenteater”.
Foto; Alf Ljungkvist
Uppbackad av kören förflyttas Ofelia, Karin Svensson, in i en ljusare tillvaro.