Bamseteorem. Foliehatt. Skämsfilter.
Det är några av de ord som kom med i Språkrådets nyordslista. Kanske borde
även ”islamkritisk” ha funnits med. Detta är ju trots allt ett ord som
tillsammans med sitt syskon ”invandringskritisk” allt oftare har börjat
figurera i traditionella medier.
Journalisternas språk är intressant eftersom det säger något om den tid vi
lever i. Språkrådet arbetar därför med journalistik som en av sina främsta
källor och låter sina så kallade excerpister – människor som noga läser
dagstidningar i jakt på ord som aldrig tidigare tryckts – hålla ögonen på
förändringar i språket.
Men språk är aldrig neutralt. Det bär alltid på underliggande betydelser.
Det sägs ofta att politikens språk har blivit fattigare. Retorikexperter
brukar peka på några av historiens mest kända politiker och hävda att det i
dagens mediesamhälle inte är lika viktigt att vara vältalig som tidigare,
att det istället är mer betydelsefullt hur man gör sig i tv-rutan.
I själva verket är det tvärtom. Inom politiken har kampen om språket vuxit
fram till att bli en av de viktigaste beståndsdelarna för att nå makten. De
senaste tio åren har högern framgångsrikt stulit ord efter ord från
vänstern, som nu plötsligt står med en ordlista som måste fyllas på nytt.
För främlingsfientliga krafter har språket varit ett akut problem. Stämplar
som ”rasistisk” har stängt ute både debattörer och politiska hållningar från
etablerade medier. Men med Sverigedemokraterna i riksdagen har en förändring
inträffat. Eftersom journalister vanligen strävar efter ett visst mått av
neutralitet, har allt färre velat stämpla partiet – som efter inträdet i
riksdagen måste anses etablerat – som främlingsfientligt.
I jakten på synonymer har journalisterna därför börjat treva efter de ord som
ideologerna bakom politiken vill använda som inträdesbiljett till de breda
medierna, nämligen invandringskritiskt och islamkritiskt. Genombrottet för
dessa ord kom 2011.
Journalister använder till stor del annan journalistik för att producera ny.
En språklig praxis växer därför snabbt fram.
Ett bra exempel var när TT Spektra i förra veckan valde att kalla det norska
bandet Taake för just islamkritiskt, eftersom norska Aftenposten hade använt
detta ord om bandet. Sedan befäste en mängd svenska tidningar det som
sanning när de nästa dag publicerade nyheten.
Och det är klart att man kan välja att betrakta textrader som ”Til Helvete med
Muhammed og Muhammedanerne” och ”Vintersolen går opp i vest / For de som
brenner flagget vårt / Svin / Feltherrenes vitnesbyrd / Hardt mot hardt / Nu
våkner snart Norge” som islamkritiska, men inte utan att man låter begreppet
”kritisk” omfatta oerhört mycket mer än det gjort tidigare. Och, ja, det är
problematiskt. I sin iver att vara neutrala devalverar journalister just nu
språket, vilket är väl värt att fundera över, eftersom acceptansen för orden
också gör politiken möjlig.