Att en stark ideologisk eller religiös övertygelse inte skulle påverka hur vi
tänker och agerar i det offentliga är en underlig tanke. Våra samhällen
bygger ju på att människor har engagerat sig och offentligt varit beredda
att argumentera för det de anser vara rätt.
Motstridiga uppfattningar är demokratins livsluft. Det är inte något som
enbart tillhör privatlivet. Olika synsätt bör mötas i offentliga samtal. Att
man vill veta något om en ny rektors inställning avseende forskningspolicy
och människosyn är naturligt.
Däremot studsar jag inför den ryggmärgsreflex som tycks utgå ifrån att alla
kristet engagerade människor är vetenskapsfientliga. Har verkligen det
synsätt som de ateistiska humanisterna försökt lansera fått så stort
genomslag? De ateistiska humanisterna beskriver som regel religiösa
människor som att de är emot vetenskap och framsteg. Och som inskränkta.
Självklart är de då emot homosexuella och mot stamcellsforskning.
Att det finns olika hållningar i dessa och många andra frågor inom alla
trostraditioner förtigs.
När det gäller vetenskapssyn blir det än mer försåtligt. Kreationism brukar
förknippas med den kristna högern i USA. Den ser Bibeln som en regelbok.
Berättelserna om världens skapelse läses i konflikt med darwinismen. Denna
kreationism är främmande för flertalet kristna i Sverige, men växer i USA
och i andra delar av världen. Den ska naturligtvis bemötas både med
naturvetenskapliga, teologiska och religionsvetenskapliga argument.
Men precis som religionerna kan vetenskapen kritiseras för olika övergrepp mot
människor. Rasbiologisk forskning gjorde Lunds universitet berömt under
mellankrigstiden. Så länge makt och kunskap går hand i hand behövs offentlig
debatt och granskning för att förhindra missbruk. Det finns inga garantier
för att samtiden inte godkänner och legitimerar övergrepp – vare sig i
religionens eller i vetenskapens namn.
Störst är risken när det handlar om samtidens självklarheter. Just nu tycks en
sådan samtida självklarhet vara att all religion är av ondo. Då missar man
insikten att religion kan stå både för det bästa och för det sämsta. Är det
denna livets tvetydighet som är så svår att uthärda?
Att självklart se en motsättning mellan vetenskap och religion känns
gammaldags. En mängd religiösa människor använder sig ständigt av
vetenskaplig metod. Religionen står för något annat och mer i deras liv. En
tolkningshorisont som påverkar politik och etik. Men inte i konflikt med
vetenskapen.
Religionerna samlar människor med olika hållningar när det gäller syn på
äktenskap, sexualitet, ekonomi och förhållandet mellan stat och medborgare.
Som nuvarande rektor Göran Bexell, etiker och präst, visat i sin tidigare
forskning så finns flera olika etiska hållningar inom de olika
trostraditionerna. Gränserna går inte mellan religioner utan rakt igenom.
Svenska kyrkan upprepar envist att den inte är en intressegemenskap utan en
trosgemenskap. Officiella uttalanden handlar om att värna jordens framtid
och de svagaste.
När kristna, muslimer, judar, buddhister, hinduer och andra reser från olika
delar av Sverige och från hela världen för att göra The Interfaith Climate
Summit 28–29 november i Uppsala till en jättemanifestation för jordens
överlevnad så är det i samarbete med de främsta forskarna inom klimatområdet.
ELISABETH GERLE
docent i etik