Tio år efter 11 september-attacken kom amerikanska soldater äntligen ikapp Usama bin Ladin. Detta firades i USA, såväl i Vita Huset som på New Yorks gator. Men det fanns smolk i glädjebägaren. Priset för kriget mot terrorn har blivit så högt att man med fog kan ställa frågan om inte historiker i framtiden kommer att se al-Qaida som vinnare – eller åtminstone USA som förlorare – i denna kamp.

Sättet på vilket bin Ladin omhändertogs är i sig talande. Istället för att gripa och ställa honom inför rätta valde man att brutalt mörda honom, försvarslös i sin pyjamas. Detta sätt att agera var inte heller unikt, ­motiverat av viljan att med absolut säkerhet oskadliggöra just al-Qaidas högste ledare. Snarare var det en del av ett mönster där statssanktionerade mord, arresteringar utan rättegång, hemliga fängelser och tortyr ingick, för att inte tala om systematisk övervakning av såväl amerikanska medborgare som misstänkta utlänningar.

Journalisten Lennart Pehrson menar­ i sin bok om USA efter 11 september att kriget mot bin Ladin i grunden kom att förändra USA.

Detta var något som många oroade sig för redan innan rökmolnen skingrats på nedre Manhattan.

Jag bodde själv i New York och skrev i Dagens Nyheter dagarna efter attacken om de svåra frågor som USA nu stod inför, uttryckta av mina amerikanska studenter: ”Hur kommer USA att bemöta dessa attacker? Hur kommer detta krig att påverka våra egna liv hemma i USA? Kan det öppna samhället och de civila ­rättigheterna överleva ett sådant krig?”

Oron som mina studenter kände hade sin grund i både vetskapen om en längre historisk trend mot en allt starkare presidentmakt kopplad till återkommande krigsföring och en mer samtida erfarenhet av president George W Bushs ”Amerika först”-politik där ”muskulös” makt stod över ”svag” rätt.

Pehrson har i detta perspektiv skrivit en fullmatad och i många stycken läsvärd berättelse om effekterna på olika plan av kriget mot al-Qaida. Han visar hur tortyr användes och rättfärdigades, såväl i media som av jurister. Diskussionen om Jack Bauer, den fiktive hjälten i tv-serien “24”, är belysande. Kombinerat med analysen av hur den ökände juridikprofessorn John Yoo resonerade som rådgivare till Bush blir detta kapitel obligatorisk läsning för alla som är intresserade av de medborgerliga rättigheternas öde i terrorismens tidevarv.

Pehrson analyserar också konsekvenserna för den amerikanska ekonomin. Han citerar bin Ladins uttalande om att ”vi går vidare med vår plan att blöda USA mot bankrutt.” Som Pehrson skriver var detta kanske mer ett uttryck för storhetsvansinne än en beskrivning av en empirisk verklighet. Men att kostnaderna har varit stora för att finansiera snart tio års regelrätta krig i Irak och Afghanistan, militära insatser i Pakistan och många andra länder, samt en expansiv säkerhets- och övervakningspolitik i USA är det inget tvivel om.

Men som Pehrson själv visar kan varken den amerikanska ekonomiska krisen eller den kinesiska utmaningen, som på senare år skapat stor ängslan i USA, enkelt förklaras i termer av 11 september. Detta innebär att diskussionen av ekonomin delvis blir ett sidospår: intressant men snarare kronologiskt än analytiskt kopplat till kriget mot terrorn.

Här förnimmer man ett mer allmänt problem med boken. Dess styrka är också dess svaghet: som journalist som länge levt i och skrivit om USA har Pehrson en tendens att översvämma läsaren med namn, platser och dagar. Denna anstormning av detaljer skymmer sikten för analysen. Vad som fungerar i en tidningsartikel – torra fakta, objektiv beskrivning – passar mindre bra i bokform där författarens röst, röda tråd och analytiska ambition är vad som rycker med läsaren från kapitel till kapitel.

Temat som ändå framträder som analytisk stomme är framväxten av det starka presidentskapet. Men här krävs ett längre historiskt perspektiv än vad Pehrson ger oss. Belysande är hans korta hänvisning till hur USA först använde tortyr när man brutalt slog ner den filippinska revolutionen. Begreppet white man’s burden myntades av Kipling just för att fånga amerikanernas försök att rättfärdiga sin intervention i Filipinerna. Med hänvisning till USA:s ”civiliserande” uppdrag förde man med sig såväl diskurs som praktik från decennier av politik, krig och folkmord riktad mot i första hand Amerikas ursprungsbefolkning men även mot Mexiko.

Vandringen mot dagens starka presidentskap började långt innan den 11 september. Sedan USA:s grundande har landet bara undantagsvis åtnjutit fred. Krig, varma och kalla, har avlöst varandra i strid ström, mot engelsmän, indianer, mexikaner, spanjorer, filippiner, tyskar, japaner, koreaner, kineser, ryssar, vietnameser, kubaner, iranier, araber, afghaner, och så vidare. Med krigen har följt tortyr, våld, maktfullkomlighet och laglöshet. Historien om USA är spänningen mellan den konstitutionella rättstatens primat och vilda västerns moraliska logik, mellan Amerika som ett fritt samhälle med liten stat och USA som en krigarstat med stora maktbefogenheter över medborgarna.

Lars Trägårdh
historiker och författare