Självklart är det ingen tillfällighet. När Malmöfestivalen i kväll avslutar
firandet av en 25 år lång kärlekshistoria med en hel konsert tillägnad den
musikscen som mest av allt blivit en symbol för villkorslös kärlek kan det
inte bara vara ett lyckligt sammanträffande.
Någon måste ha tänkt till.
The Sound of Philly. Philadelphia International Records. Världens bästa
skivbolag. Allt jag någonsin gillat med popmusik samlat under samma paraply.
Jag minns fortfarande den första låt jag hörde från den vinröd-gula etiketten:
O'Jays "Give The People What They Want". Det måste ha varit i början av
90-talet. Jag ingen aning om vilka som låg bakom den, vad låten hette eller
att jag tio år senare skulle trilla pladask för ett skivbolag som hade flera
av sina största släpp bakom sig när jag föddes. Den bara råkade vara
ursprungskällan till en av mina favorithiphoplåtar vid tillfället.
För oss sena 70-talister, som byggt vår musikaliska identitet av urban
dansmusik, handlade 90-talet lika mycket om att återupptäcka gammal musik
som att upptäcka ny. Samtida producenters förkärlek till brusiga samplingar
gjorde varje nyinköpt house- eller hiphoptolva till en omedelbar referens
bakåt i tiden.
Om hiphopen ledde oss till något bortglömt, James Brown-producerat funkalbum
med en prislapp som en halv månadshyra pekade housekompassen ständigt
spikrakt mot Philadelphia.
Tillsammans med artister som Harold Melvin & The Blue Notes och O'Jays
förenade Kevin Gamble och Leon Huffs etikett politik med underhållning, soul
med disco, klassisk musik och pop. Deras inspelningar omgavs ständigt av ett
kärleksbudskap om jämlikhet och lika rättigheter oavsett kön, ras eller
sexuell läggning.
Åtminstone var det så det kom att tolkas.
Love is the message.
Kärlek är det viktigaste.
Jag förväntade mig inte att bli påmind om det under Malmöfestivalen.
3 vägar till Philadelphias musikskatt:
1. Love Train – "The Sound of Philadelphia" (Sony)
Box från förra året som även inkluderar Philly-låtar som gavs ut på andra
bolag. 71 låtar med fullständigt odödlig soul och disco.
2. Philadelphia Roots – "The Sound of Philadelphia" (Soul Jazz)
Fläckfri samling med mer obskyra soul- och R&B-spår från tiden före
Philadelphia International.
3. "Norman Jay presents: Philadelphia: The Underground Anthems of Philadelphia
Soul" (Harmless)
Ovärderlig guide från 90-talet som fortfarande står sig. Framförallt för låtar
som Futures "Ain't No Time Fa Nothing" och Jones Girls "This Feelings
Killing Me".