Det var en underbar torsdag i torsdags. Medan somliga vallfärdade till
Dylanseansen på Malmö Arena, för att få en glimt av sin idol, begav jag mig
i all blygsamhet till Malmö Stadsbibliotek för att få en glimt av min: den
briljanta, charmerande och humoristiska polska författarinnan Olga
Tokarczuk. Hon var inbjuden för att samtala med den malmöbaserade
författaren Andrzej Tichý.
Olga Tokarczuks senaste bok kom på svenska förra året och är en sorts deckare.
”Styr din plog över de dödas ben”, heter den, utgiven liksom de fyra
föregående på Ariels förlag. Nej, den är inte alls en deckare, den är en
existentiell landsortsgåta om djur och människor på gränsen mellan olika
länder och tillstånd. Men hon berättade att hon blev påmind av sin
förläggare att hon hade ett kontrakt på ytterligare en bok, vilket hon helt
hade glömt bort, och eftersom det kändes som ett beställningsjobb föll det
sig naturligt att använda deckargenrens strikta regler: ett lik, en
utredning, en upplösning. Uppdraget slutfört, med bravur.
I hennes föregående bok, ”Löparna” som kom på svenska 2009, finns inga regler.
Den är ingenting mindre än den stora globala romanen, som i fragment och
ansatser skildrar människor i rörelse i en rörlig värld. Den är en av mina
absoluta favoritromaner. Jag hade suttit och sett henne bli intervjuad i
SVT:s Babel och sprang dagen därpå ut och köpte ett exemplar av ”Löparna”.
Därefter köpte jag en biljett med första bästa budgetflyg till Krakow och
satte mig i tre dagar och läste, vid skenet av olika stearinljus på i övrigt
oupplysta kroglokaler. Det var november. Man fick röka överallt.
På Ljusets kalender avslöjar hon att hennes kommande bok är en historisk
roman. Mycket mer än så vill hon inte säga, men jag ser mig själv i en
förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid sitta vid ett stearinljus på
ett världshus i Zakopane, förskansad i ett rum som innehavaren inte känner
till. Ett rum jag därefter kan bära med mig vart jag går. Det ryms mellan
två pärmar.