Men man kan ändå göra klokt i att läsa The Economist, daterad nyårsafton, för
dess specialstudie av vad som krävs för att skapa den rätta republikanska
presidentkandidaten. Analysen känns alltid både initierad och personlig –
trots att The Economist inte innehåller några signerade texter. Redaktionen
står för allt, kollektivt, i rak motsats till den tilltagande
”avsändarkulturen” i snart sagt alla andra medier.
Karikatyren på omslaget är ljuvlig också, den refererar både till Thatchers
”järngrepp” och Palins ”cojones”, det vill säga typ ballar av stål. Gott
humör och lagom vanvördighet är den politiska kommentarens bröd och smör. Om
inte 2012 års valrapportering ska bli outhärdlig krävs mycket av båda.