”Gör Jesus Kristus våldtagen oralt av den amerikanske presidenten från ena hållet och den svenska statsministern från det andra”, föreslog Jan Guillou i en debatt med Lars Vilks i SVT:s Agenda tidigare i vår.
Väldigt få skulle bry sig. I ett förment sekulariserat Sverige är det andra värden som är heliga.
Det finns en anledning till att det misstänkt tvångsmässiga småföretagandet i Gnosjötrakterna beskrivs som en ”anda” och inte ett ”syndrom”. Flit är Gud, och hans profet, tja, det är vare sig Luther eller Calvin. Han heter Kamprad.
Den 25 september är det svensk premiär på Malmö stadsteater för ”Ingvar!”, Erik Gedeon och Klas Abrahamssons musikaliska ironi över Ikeas grundare som oantastlig symbol för en strävsam och god kapitalism. I lördags gavs ett smakprov på vad som kan beskrivas som en mild hädelse.
Kanske inte upphov till kravaller. Men ge mig en burn a catalog day, en karikatyrtecknare och en hyfsat stor dagstidning, och Kampradkrisen skulle kunna vara ett faktum.
Arvid Jurjaks