I filmen "Tvivel" river Meryl Streep återigen upp himmel och jord.
Den här gången som otäck katolsk nunna. I det privata är hon inte heller
lätt att tas med, avslöjar hon.
– I varje äktenskap finns det en förälder som barnen vänder sig till.
Vanligtvis är det pappan de tyr sig till när de vill ha lov till något. Mina
barn kallar det DTM: Don’t tell mum, säg inget till mamma. ”Ha, ha, ha! Det
var kul DTM!”, brukade jag höra barnen säga när de pratade i telefon med
varandra. En dag insåg jag vad DTM stod för, berättar Meryl Streep och
beskriver sig som en auktoritär mamma.
Meryl Streep är 59 år gammal och världens mest prisbelönta skådespelerska.
Också för "Tvivel" är hon Oscarsnominerad för Bästa
kvinnliga huvudroll. Sydsvenskan mötte skådespelerskan på ett hotellrum i
Paris tillsammans med en handfull europeiska journalister.
Att sjunga gulliga Abbasånger i "Mamma Mia" beskriver hon som
en utmattande men härlig rast bland alla allvarliga roller:
– Det var det roligaste jag gjort i mitt liv. Benny och Björn är mina bästa
vänner! Jag kände mig verkligen som en rockstjärna, säger hon och lägger
till:
– "The winner takes it all" är favoritsången!
Men nu är Meryl Streep tillbaka i bitchfacket. Denna gång inte som en djävul
klädd i Prada – utan som en nunna med ett sjuhelsickes humör. Med "Tvivel"
kastas hon in i skärselden. Filmen utspelar sig i 1960-talets Bronx,
någonstans mellan morden på president J F Kennedy och Martin Luther King.
Samhälle och kyrka är i omvälvning. Samtidigt begår katolska präster
övergrepp på tusentals amerikanska barn.
Syster Aloysius-Streep går ut i korståg mot en präst, spelad av Philip Seymour
Hoffman (Oscarsnominerad för Bästa manliga biroll). Nunnan misstänker
prästen för övergrepp på en ung, svart pojke i församlingens katolska skola.
I händerna på mindre begåvade skådespelare hade "Tvivel"
blivit en svartvit film om det Goda mot det Onda. Här blir det i stället en
jättarnas kamp i gråzonen mellan ont och gott, övertygelse och misstankar,
förtal och förtroende.
Det är inte ens säkert att satkärringen är en hundraprocentig satkärring. Inte
när Meryl Streep tar på sig nunnekåpan. För liksom i verkliga livet handlar
mycket om makt och diskriminering. Meryl Streep menar att det inte är någon
händelse att hon vid fyllda 59 år återigen tilldelas rollen som skräcködla.
Steget mellan den fruktade bossen på en modetidning och en nunna som
skrämmer livet ur elever är inte långt:
– När du ser en film med en äldre kvinna som har auktoritet, så är det i regel
en skräckinjagande och monstruös person. Jag kan inte komma på någon
liknande rollfigur som inte är det – jag har ju själv spelat dem nästan
alla, säger hon och tänker efter:
– Det säger nog en del om hur obekväma vi är med kvinnor och makt, menar Meryl
Streep. Filmstjärnan har nyligen klagat över ålderrasismen som råder i
Hollywood.
Har du själv fått utstå någon form av diskriminering?
– Oh ja! På många vis. I mitt yrke tjänar kvinnor mindre än männen. Är det
förvånande? Jag har blivit diskriminerad för hur jag ser ut och ett par
gånger som kvinna när jag var yngre. Människor diskriminerar varandra. Ge
någon ett skäl att inte tycka om någon så kommer de att använda sig av det,
säger Meryl Streep.
En av de gripande scenerna i filmen är när prästen kommer in på Meryl Streeps
rektorskontor. Som den naturligaste saken i världen slår sig mannen ned i
nunnans fåtölj. Maktfördelningen är tydlig.
– I själva verket har hon inte någon makt alls – utom över barnen, säger Meryl
Streep.
Vad gäller Meryl Streeps egna barn så kommer det fjärde barnet att flytta
hemifrån i år.
– Då blir det min mans liv som kommer att förändras, säger Meryl Streep. Till
hälften hotfullt och till hälften lovande. Aldrig i det självklara.