Ingmar Bergman var konstnärlig ledare för Malmö stadsteater på 1950-talet. Och, visst, skådespelarna i ”Bergmanvariationer” känner av historiens vingslag.
– Ett par av oss har hans gamla loge, säger Cecilia Lindqvist.
– Och det är den enda logen med toalett, inflikar kollegan Susanne Karlsson – syftande på Bergmans magproblem och hans legendariska privata dass på Dramaten.
Det var på Malmö stadsteater som Bergman började bygga sin berömda ensemble med bland andra Harriet Andersson, Bibi Andersson och Max von Sydow.
I ”Bergmanvariationer” heter tre av rollfigurerna Harriet, Bibi och Max. De övriga två heter Erland och Liv (alltså Josephson respektive Ullmann). Men föreställningen handlar inte om dämonregissören och hans skådespelare, utan är en fantasifull remix av dialog och scener från ett tiotal av regissörens filmer.
Publiken får möta en döende, rosslande Harriet (”Viskningar och rop”) och en Erland i pyjamas (”Scener ur ett äktenskap”). Det är mycket bergmanskt tungsinne, gudstvivel och otrohetsdramatik, men också en dos absurdism – Max uppträder i indianskrud.
– Man kan se det som att karaktärerna spelar en pjäs där de leker med sekvenser och persongallerier från Bergmans filmer, säger Jörgen Dahlqvist, Teatr Weimars konstnärlige ledare som också har skrivit manuset.
– Vi försöker prata om Bergman på ett nytt sätt. Det måste man göra om hans arv ska leva vidare.
”Bergmanvariationer” är den fria gruppen Teatr Weimars första stora samarbete med institutionen Malmö stadsteater. Weimar har bidragit med manus, regi och produktionsteam – Stadsteatern med skådespelare.
– Det gör att det här verkligen blir ett konstnärligt möte där vi skapar något ihop, säger regissören Linda Ritzén.
Teatr Weimar har fått friheten att arbeta på sitt vanliga sätt, en undersökande process där scenografin kan vara färdig före texten. En sådan friare arbetsmetod är annars svår att ha på en stor institutionsteater där det krävs mycket framförhållning.
Helt klart uppskattas gästerna av Stadsteaterns skådespelare.
– Jag har länge varit nyfiken på Teatr Weimars sätt att arbeta med text. Men vi som jobbar på en institutionsteater har ofta långa kontrakt, så det är svårt att komma loss för att arbeta med en fri grupp. Så det är kul att de kommer hit istället, säger Cecilia Lindqvist.