Publiken sitter tätt inpå skådespelarna i Månteaterns uppsättning av Sofokles drama om Elektra, flickan som för att hämnas sin fars död eggar sin bror Orestes att döda deras mor och hennes älskare Aigisthos.
– Ja, de b
lir nästan som en del av kören, säger den brittiska regissören Lucy Pitman Wallace förtjust.
Hon och hennes team är redan bekanta för den skånska teaterpubliken genom uppsättningarna av ”Maria Stuart” och ”Mycket väsen för ingenting” på Malmö stadsteater. Och att hon kommer från en brittisk teatertradition är inte utan poäng. Månteatern vill prova nya sätt att skapa teater:
– Nu har vi gjort det på ett engelskt sätt vilket inneburit en kortare och mer intensiv repetitionsperiod. Skådespelarna fick bara två veckor på sig att lära sig manuset och vi har arbetat långa dagar, säger Helen Ortman, teaterns konstnärliga ledare.
Lucy Pitman
Wallace förklarar att hon är inne i en ”Sofokles-period”. Efter att ha satt upp ”Antigone” började hon leta manus till ”Elektra” och fastnade för den irländske dramatikern och poeten Frank McGuinness version.
– McGuinness har på nära håll upplevt grymheterna och hämndaktionerna under den grymma konflikten på Nordirland och det har inspirerat honom i arbetet med ”Elektra”.
Även översättaren och dramatikern Jan Mark, som tillsammans med kompositören Anders Ortman gjort den svenska versionen, lovordar den irländska tolkningen:
– Jag läste de tidigare svenska översättningarna och tänkte ”stackars skådespelare som ska behöva ta detta i sin mun” eftersom texterna var trogna originalet, på svårhanterat versmått. Men med Frank McGuinness text blev det hela väldigt enkelt, berättar han.
Åtta skåde
spelare medverkar i pjäsen som bygger på berättelsen om Elektra i den grekiska mytologin. Hon var Agamemnons och Klytaimnestras dotter och tvingades bevittna hur modern och moderns älskare tog livet av henne far. Och hon blev besatt av tanken på hämnd.
– Det är en mörk pjäs men där finns stunder av hopp. Det handlar om hämnd och ilska, men också om sorg och kärlek, menar Lucy Pitman Wallace.
Och teaterns konstnärliga ledare Helen Ortman ger sig på en förklaring till att premiären är förlagd till nyårsafton:
– Nyårsafton symboliserar slutet på någonting gammalt och början på någonting nytt. Och för mig är budskapet med den här pjäsen att det kanske är dags för människan att försonas istället för att hämnas.