En pjäs om samtiden

Oskuld

av Dea Loher. Regi & video: Melanie Mederlind. Scenograf: Anna Ehrlich. Medverkande: Tobias Aspelin, Hampus Björck, Isak Hjelmskog, Marika B Lagerkrantz, Marie Robertson, Monica Stenbeck.

Riksteatern. Lund Stadsteater 28.1

Två unga afrikaner, en blind kvinna och en läkare som fixar till den nästan "skitperfekta" uppfinning som heter kroppen utan att se någon mening med det. Ett rikt persongalleri och utmärkt skådespeleri kännetecknar Dea Lohers pjäs "Oskuld", som nu för första gången spelas i Sverige i regi av Melanie Mederlind; specialiserad på tysk samtidsdramatik. I "Oskuld" låter Loher karaktärerna kommentera vad de säger och vad de borde ha sagt och Mederlind förstärker känslan av att allt ligger framme genom att låta scenrummet fortsätta på baksidan av kulissen, och använda videoprojektioner för att visa oss vad vi annars inte sett.

Trots allt som sägs är det den tomma kärnan i mitten som skaver. I enlighet med sina tyska generationskamrater betraktar Dea Loher både vackra ord och god vilja med yttersta misstänksamet. Nutidsmänniskans förbannelse är att vi vet så mycket och kan göra så litet.

Loher levererar inga knytnävsslag och Mederlind förvaltar hennes milda humor i lugnt tempo och med en rejäl portion ömsinthet. Visserligen finns här råa satirscener – som när skådespelarna bildar hatisk talkör som representanter för de tusentals bilister som fastnat i en bilkö eftersom ett "asocialt rövhål" hotar att hoppa från en bro. Men medan stora känslor, stora planer och stora drömmar havererar inom ramen för intrigen, lämnar Mederlind plats för talande vardagsbestyr på scenen.

Under första akten lagar skådespelarna soppa som publiken bjuds på i pausen. Och när afrikanen Fadoul anklagar den blinda kvinnan för bristande tro, eftersom hon inte lyckas se trots den synoperation han betalat med upphittade pengar - så smyger en präst ut i kulisserna och återvänder med en kaffebricka som han tyst serverar de närvarande. Livet är svårt och oöverskådligt. Men Mederlind lindrar smärtan genom att lyfta fram de små omsorgerna.