Förnyande komedi för de små

Dansa dina dinosaurier

av Ann-Sofie Bárány. Regi: Marie Parker Shaw. Scenografi & ljus: Pehr Ellgård. Musik: Mats Granath. Medverkande: Lillemor Hjelm, Anna Röing Hellberg, Mats Granath, Martin Brandqvist. Från 6 år

Månteatern 20.2

När Hedda tappar bort sin mamma på stormarknaden blir hon först rädd. Sedan gömmer hon sig bakom en jättelik tidning. Som för att gömma undan rädslan; och skammen över att inte klara sig själv.

”Dansa dina dinosaurier” är ännu ett exempel på hur Månteatern i Lund förnyar sig och skapar spännande samarbeten. Pjäsen är beställd av Ann-Sofie Bárány som började sin karriär som dramatiker med att uppfinna spädbarnsteater på Unga Klara tillsammans med Suzanne Osten. Med den nya pjäsen befäster hon både sitt egensinne och sitt mod. En komedi för lågstadiebarn om två ungar vars föräldrar blir förälskade och förlorar sig i ett totalt kåthetsrus.

Uppsättningen präglas av en elegant lätthet. Från Marie Parker Shaws uppfinningsrika regi till Pehr Ellgårds spelbara serietidningsscenografi, via Mats Granaths musik som med sina struttiga stråkar kunde varit hämtad från en åttiotalsfilm av Peter Greeneway. Och Lillemor Hjelm kränger sig på ett ytterst övertygande sätt in i Hedda, fångar både hennes charm och hennes svarta känslor.

För det är en brutal komedi, där man inte väjer för barnens utsatthet. När föräldrarna för femtioelfte gången kladdar på varandra tänker jag: lägg av! Först ljuger de om sina känslor bara för att sedan kräva att barnen ska acceptera deras känslor.

Som all god dramatik finns det en punkt när man som publik inte ser några möjligheter till att situationen ska gå och lösa. Vägen går genom barnens vänskap som Bárány skildrar utan att mörka också för deras sexualitet.

I en för övrigt stark pjäs är inledningen svagast. Förhållandet mellan mor och dotter etableras aldrig ordentligt vilket gör att de inte får så mycket att återförenas i. Ändå slutar det med en enkel men ömsint scen, när alla fyra äter frukost tillsammans. Hoppet finns i tystnaden.