Black Silk, Skånes Dansteater, Malmö Opera, 10.10
Urkraften i finske Jorma Uotinens avslutade ”Black Water” slår ut det mesta,
en närmast bedövande bredsida som talar till ryggmärgen lika mycket som till
ögat och intellektet.
Jämförelsen är förstås orättvis, styckena rymmer sinsemellan vitt skilda
kvalitéer men sammanförda som de är under en sådan här kväll framstår
framförallt Pontus Lidbergs lent lättsamma ”Heart of Silk” som en vacker men
lätt förglömlig bagatell. Inspirationen är hämtad från en resa till Vietnam
och det var också i Hanoi stycket firade sin urpremiär 2007.
När verket sätts upp igen i Malmö finns fyra vietnamesiska gästdansare på
plats och bidrar dessutom till kvällens preludium ”Hai Mat” av Toan Cao Duc.
En fragil kvinnoröst sjunger en traditionell vietnamesisk sång och anslaget
är tydligt narrativt, en berättelse om förkastlig individualism och
kollektivets kraft, ondska och godhet.
Från den vietnamesiska dansen har Lidberg främst hämtat lättheten och den
visuella prakten i form av en rymd av röda sidenlyktor, under vilken
pardansen till Bachs luftigt lyckliga fjärde Brandenburgkonsert tar plats.
En klassisk elegans som till viss del störs av obalansen när de späda
vietnamesiska männen ska till att tampas med de betydligt större europeiska
kvinnorna.
Så till ”Black Water” då, storvulet och pompöst och samtidigt oemotståndligt i
sin kombination av stora anspråk och sublim konstnärlig precision. Ingen
tvekan finns, fanfarer manar till strid när dansarna intar scenens
blanksvarta vatten till tonerna av finska hårdrocksbandet Nightwishs musik,
skickligt transformerad av Jonas Nydesjö.
Mikki Kunttus ljussättning är låg, belyser fötter och yta och skapar en
skälvande hägring av rörelse och ljus, ett tidlöst landskap hukande under
konstnären Kimmo Schroderus mörka metalliska moln. Tanken går till Per
Jonssons storhetstid eller varför inte till landsmaninnan Virpi Pahkinens
urtidslandskap av kämpande existenser.
I tre akter drivs dramat mot sin spets, urladdningar byts mot tickande
återhämtning men faran är intakt, närvaron fullkomlig och resultatet
oförglömligt.