Dans. Lidia & Ben
Skånes Dansteater, Malmö 31.8.
Koreografier av Lidia Wos och Ben Wright
Danskonsten har ett dilemma: den går inte att nedteckna. En koreograf har
inget notsystem för att skriva sina verk och därför är en dansföreställning
borta när ögonblicket dör. Vilket kan skapa en särskild nerv, en känsla av
att livets förlopp är möjligt att fånga på en avgränsad bit golv. Därför
uppstår bara fragment när jag försöker minnas Lidia Wos koreografier i
Skånes Dansteaters lunchdansprogram de senaste åren. Som det här: en ensam
hand sticker upp på ett oväntat ställe i rummet och vinkar.
För Lidia Wos, dansare på dansteatern sedan 2002, har lunchdanserna fungerat
som språngbräda in i en större koreografisk debut. Nu utgör hon ena halvan i
en tvådelad föreställning, ”Lidia & Ben”, fast
egentligen är hon kvällens centrum. Ben Wrights två korta verk, ”The Ghost
Spot” och ”The Summoning”, är resultatet av ett samarbete med
kammarorkestern Musica Vitae och hade premiär förra hösten. Som två syskon i
svart och vitt ligger verken placerade efter paus, men förmår inte riktigt
ta fokus från det som hänt före: urpremiären av Lidia Wos mörkgröna
universum ”Who Let the Dogs Out?”.
Titeln är ingen slump. Den dramatiska underfundigheten är ett konstnärligt
signum. Ingenting annat i det här elegant sammanfogade verket med sju
tablåer tycks heller vara någon tillfällighet: Wos står förutom för
koreografi även för kostym och scenografi. Musiken för distad stråkkvartett
och ostämt klaver är nykomponerad av polskfödde Marcin Brycki. Resultatet är
en knirkande värld för fem dansare, två dörrar, några stolar i dvärgstorlek,
en trappa som skjuts in från sidan och en skrivmaskin av gamla sorten som
leds i koppel.
Relationen mellan rum och rörelse är utsökt konkret: inledningens strutar –
den sorten som hundar har för att inte klia sig – hänger först klumpiga runt
dansarnas halsar och får strax rollen som softade lampskärmar. De små
stolarna trollar med kroppsproportionerna, men kan också tändas finurligt
under sitsen eller staplas på höjden som en totempåle. Högt däruppe offras
Verket i form av en hopknycklad, förkastad dikt.
”Who Let the Dogs Out?” utstrålar humoristisk rörelseskärpa och integritet.
Hos Lidia Wos är kroppen full av spännande vinklar och hemliga prång – bara
baksidan av en naken skalle ser ut att rymma en hel berättelse. Dansarna
sköter sig utmärkt. Det här är en fin debut, en underbar början.