Teater: Ett makalöst bröllop
Manus: Robin Hawdon. Översättning: Christoffer Göransson och Thomas
Petersson.
Regi och scenografi: Christoffer Göransson. Kostym: Marianne
Lunderquist.
I rollerna: Anna Carlsson, Thomas Petersson, Robin Stegmar, Ing-Marie
Carlsson, Jeanette Capocci och Anna-Karin Palmgren. Nöjesteatern.
Premiär: 8.1
Redan de gamla grekerna visste att roa sig på teatern. De vanligaste komiska
greppen är kända ända från antiken. Förklädnader och förväxlingar, satirisk
mänskoskildring, fasta typer, högt tempo, slagfärdiga repliker – ingenting
är riktigt nytt. Traditionerna lever kvar i sommarbuskarna.
En nutida fars har att hälla nytt vin i gamla läglar. Författaren Robin Hawdon
har nog haft en god portion tur när hans ”Perfect Wedding” blivit ”Ett
makalöst bröllop – kärlek vid första överkastet”. Titeln är ju ett fynd,
texten fungerar.
Sen gäller det att få ordning på – eller rättare sagt: skapa ett effektfullt
kaos av dörrspringet i bröllopssviten och dess vanhelgade säng. Fel par på
fel plats förstås. Av det kan med lite tur och stor skicklighet bli en rolig
pjäs, om bara kärlekskarusellens halvsanningar och hellögner destilleras
fram med rätt tonfall i rätt ögonblick. Trovärdighet och psykologi lämnas
utanför, så pjäsen blir med nödvändighet något grund, om man säger så; det
rår inte flinke regissören Christoffer Göransson för. Allt hänger på en
välsmord mekanik.
Nu är Thomas Petersson utbildad traktormekaniker, så han vet hur en slipsten
ska dras (hoppsan). Som tilltänkt brudgum har han råkat i knipan. Han har
verkligen behov av sitt finslipade, falsettpipiga röstregister och sina
gummimjuka grimaser. Klart man skrattar. Den som bäst förmår matcha hans
personliga utstrålning är styckets variant på det gamla temat ”den klipska
och frispråkiga slaven”, i detta fall en oförvillad hotellstäderska från
Småland, som uppbådar alla en sådans snusförnuftiga talanger. Hon heter
Jeanette Capocci och förtjänar väl kallas föreställningens överraskning som
rättfram tös med både kropps- och själsstyrka nog att tackla de förvirrade
bröllopsfirarna och deras skandalösa förehavanden. Just så som en
Sunnerbogräbba handskas med obehagliga hallänningar.
I övrigt olika stadier av ilska och hysteri. Robin Stegmar som best man är
bäst jagande sin rival med tårtspade som mordvapen eller markerande sitt
invärtes uppror med skälvande mungipor. Bruden och hennes moder har mindre
att utveckla i sina roller, Anna Carlsson och Ing-Marie Carlsson gör vad man
kan begära, liksom Anna-Karin Palmgren som den malplacerade tjejen.
Vem som gifter sig med vem kan faktiskt kvitta.
+ Den halländska gurkburksdialekten förfelar aldrig sin komiska verkan
-- De flesta har väl sett det mesta förr