Trollguld (Barnopera)
Musik: Mattias Lissmyr. Libretto: Henrik Lagercrantz och Mattias
Lissmyr. Regi: Maria Sundquist. Dir: Andreas Lönnqvist. Scenografi:
Eva Sommestad Holten. Ljus: Karl Svensson. Kostym: Leif
Persson. Koreografi: Ola Hörling. I rollerna: Conny
Thimander, Monica Einarson, Lars Arvidson, m fl. Malmö Opera. Urpremiär
19.12
En tjänande yngling, ensam på den vida scenen, gnor och putsar rastlöst på en
silverservis. Nej, det är ingen Askunge man ser, det är en bortbyting – en
oälskad trollpojk som inte hör hemma i salongerna. Han kidnappas
av de riktiga trollen, som i all sin ryslighet försöker slå klorna i honom
med hjälp av en trolldryck. Men en varnande gyllene flickröst gör att han
först tvekar, sedan flyr.
De fortsatta händelserna handlar så om sagornas eviga kamp mellan gott och
ont. Och i en saga måste det rätta, det sanna, det sköna vinna till slut, då
missförstånden klarats ut och faror övervunnits.
När operan klingat ut ser vi samme gosse på scenen, nu med ett belåtet,
avklarnat leende på läpparna. Vridscenen har snurrat färdigt, troll och
människor har kommit till ro efter allt sprattel, orkestern fejdar ut och en
god ordning har skapats. Men det här är inte Star Wars; även om man
eftersträvar spänning råder lugn och återhållsam smakfullhet i Maria
Sundqvists regi, liksom i Eva Sommestad Holtens scenografi.
En viktig poäng är att en stor institution stått till förfogande. Att främja
ny musikdramatik för yngre publik är nämligen en paradgren för Malmö Opera.
Bland bidrag till en tävling i denna gren har ”Trollguld” vaskats fram.
Operan har i sin tur ställt sina slumrande rikedomar till förfogande för
uppsättningen: en stor scen med teaterförtrollningens möjligheter, en hel
orkester och en väldig skara medverkande, bland annat horder av barn- och
ungdomsaktörer från olika håll i Malmö, vilka den tänkta barnpubliken kan
vara attraherad av att se på tiljorna.
Mattias Lissmyr styr i sin musik inte in på några experimentella vägar. Den är
rytmiskt klar, till och med alltför strikt – ett mer flexibelt
förhållningssätt till texten kunde man nog tänka sig. Den är också rik på
klangeffekter, som illustrerar sagans fantasivärld. Orkester och sångstämmor
går samman i en närmast musikalartad enhet. Helheten är lättsmält:
illustrativ och melodiös.
Den avspände tenoren Conny Thimander som Simon trollpojken har tillsammans med
det imposanta chefstrollet, Lars Arvidson, och paranta slottsfrun, Monica
Einarson, de större sångpartierna, vid premiären assisterade av
hovmästartrollen Jonas Bjerkén och Kristina Ekeroth och Linna Samuelsson som
Amanda, den bergtagna flickan. Men det gäller att tekniken fungerar!
Det finns två skikt i stycket som inte riktigt vill samsas. Trollsagans
naivitet kombineras med textens sofistikerade ordalag. Musiken är
visserligen en enande länk, men den publik som gillar sagostämningen kan
knappast ta till sig ordförrådet. Textningen är nog så tydlig men själva
texten med alla verbala krumsprång liknar mest en blinkning mot
vuxenpubliken.
+ Den sensibla och ändå omväxlande atmosfären.
– Blandningen av naiv saga och vuxen revytext.