Les Portes De L'Enfer
Kompositör: Kent Olofsson.
Text och video: Jörgen Dahlqvist.
Musik: The Trembling Aeroplanes. Skådespelare: Marek Choloniewski, Nils
Dernevik.
Teatr Weimar och Ars Nova, Inter Arts Center, Malmö 19.9
I 37 år arbetade den franske skulptören Auguste Rodin på ett verk som skulle
göra Dantes vision om helvetet rättvisa, men tvingades gång efter annan
börja om. Han kom inte nära nog, lyckades inte på allvar fånga lidandets
alla nyanser, helvetets rikedom av kval.
Till denne Auguste riktar skådespelaren Nils Dernevik sin röst i inledningen
till Jörgen Dahlqvist och Kent Olofssons nya samarbete ?Les Portes De
L'Enfer?. På två stora videoskärmar flimrar delar av skulpturer förbi,
upplösta till blotta konturerna av kroppar, gulnade som gammal hud. I andra
änden av rummet möter Derneviks distinkta engelska Marek Choloniewskis
mumlande polska, ett växelspel som ömsom för och följer under färden ner i
underjorden.
På typiskt Weimarvis närmar sig paret kärnan i frågeställningarna via
klassikerna, bryter ner dem till textens minsta beståndsdelar, till
kompositionens minsta bärande del. I vinterns föregångare ”De stränga
anteckningarna” lyftes blicken fram som smärtans epicentrum, dödsstöten som
för evigt tvingade Eurydike att stanna kvar i Hades land.
Denna gång är det munnen som uttalar orden och Judaskyssen, förråder de
närmaste och dömer sin bärare till en tillvaro bland de lägsta, i helvetets
nionde krets. Nils Derneviks gestaltning är intensiv och precis, ett collage
av rop och fraser i tät kommunikation med Kent Olofssons vitala och drivande
komposition och den frustrerat flimrande projektionen.
Just projektionen är den svagaste länken i sammanhanget, skapad av Jörgen
Dahlqvist själv och inte så originell eller intressant som man kunnat hoppas
efter det lyckade samarbetet med konstnären Peter Jönsson i ?De stränga
anteckningarna?. Överlag är uppsättningen mer lågmäld och mindre spektakulär
än föregångaren och fjärran från den bombastiska utlevelsen i tidigare
samarbeten som ”Krig, hastighet! Parole in Libertá” från 2009.