Stark gestaltning av främlingsskap

Recension: ”Vargens öga”

Efter Daniel Pennac.
Översättning: Hjalmar Dahm.
Dramatisering: Margareta Larson, Jan Sigurd.
Regi: Mariana Araoz.
Koreografi: Lotta Lagerström Dyrssen.
Musik: Tina Quartey.
Scenografi: Marta Cicionesi.
Kostym: Sylvie Berthou.
Skådespelare: Anders Blentare, Ola Citron, Ofelia Jarl Ortega, Pietro La Loggia, Tina Quartey.
Plats: Teater Sagohuset, Augustenborg, Malmö 9.10.

Bara i Fosie finns lika många barn som i hela Lund, sägs det. Och där barnen är, dit flyttar Tea­ter Sagohuset en del av sin verksamhet. Inte för att aktiviteten i det lilla röda huset i Lund ska bli lidande, lovar man. Tvärtom ska man fördubbla insatserna och för Lunds del är det tur, för scenkons­ten är annars förvånansvärt skralt representerad i kommunen.

Scenen i Lund har länge varit för liten för ensemblens ambitioner och i det gamla tvätteriet på Augustenborg tar man tillfället i akt att leva ut sina fantasier om resor i tid och rum. Så kommer det sig att publiken får flytta på sig och inta nya perspektiv då och då, när man inviger de nya spatiösa ytorna med dramatiseringen av Daniel Pennacs bok ”Vargens öga”.

I Sagohusets version har pojken blivit en flicka, Afra, inlevelsefullt gestaltad av Ofelia Jarl Ortega. Liksom Pietro La Loggia har Ortega en bakgrund som dansare och det är överlag en starkt fysisk föreställning som ges i Mariana Araoz regi. Liksom i tidigare uppsättningar har Araoz valt att arbeta med masker, när skådespelarna antar formen av olika djur som på lika villkor berättar sina öden för publiken.

I en värld fylld av faror har flyktingflickan Afra hittat mest stöd hos djuren, en modern Mowgli med mer gemensamt med barndomens dromedar än med styvpappan. Väl framme i trygghetens och ensamhetens Norden söker hon sällskapet av en varg i en djurpark och får höra hans berättelse om våld, fångenskap och påtvingad exil.

Som pjäs är ”Vargens öga” fragmentarisk och lever starkast i enskildheterna, i gestaltningen av känslorna och främlingskapet. I slagverkaren Tina Quarteys suggestiva kompositioner och skådespelarnas precisa tolkningar; som Anders Blentares kraftfullt slängiga varg, Pietro La Loggias briljanta dromedar och Ofelia Jarl Ortegas vitala nav som Afra.