Strategier för att överleva

En gammal gatuförsäljerska. En målare. En flicka som blivit inlåst av sin mamma efter att ha vinkat till en amerikansk soldat. En kvinna vars alla barn bränts inne i ett skyddsrum. Pjäsen ”Nine Parts of Desire” är en serie monologer, där en rad kvinnor berättar om sina liv i Irak under kriget. Flera av historierna bygger på verkliga händelser.

– Detta är ändå inte några klassiska offerroller, säger regissören Niclas Sandström och producenten Manal Masri. Framför allt handlar berättelserna om strategier för att överleva.

Tre skådespelare medverkar, Donia Massoud, Eleonora DeLougheri Nor­din och Sanna Turesson, och de kommer att växla mellan tre språk. Publiken placeras på snurrstolar mitt i salongen – och så spelas monologerna upp i en cirkel runt omkring.

Den egyptiska skådespelaren Donia Massoud har rest hit enkom för att delta i ”Nine Parts of Desire”.

Parvin Ardalan är iransk journalist och kvinnorättsaktivist. 2007 fick hon Olof Palme-priset för sin kamp för kvinnors och mäns lika rättigheter i Iran. Hennes nyskrivna text läses upp i högtalarna mellan monologerna.

– Jag känner en närhet till miljön och händelserna i pjäsen, berättar hon. Jag upplevde kriget mellan Irak och Iran från Teheran och var långt från striderna, men minns speciellt bombattacken som förstörde huset bredvid vårt och hur den islamistiska rörelsen växte sig starkare under kriget.

Parvin Ardalan påpekar att människor som upplevt krig både har likadana och olika erfarenheter. Men en sak gäller alltid: kvinnor och barn är offer. Nu vill författaren hjälpa till att göra pjäsens texter angelägna även efter kriget.

– Vi lever ju med konsekvenserna av kriget fortfarande. De finns kvar i människorna som upplevde det och många av dem har ju därefter flyttat vidare till andra länder – bland annat hit.

Pjäsens regiassistent, Cinderella Mizher, var med om Libanonkriget 2006. Och Donia Massoud, med lägenhet några kvarter från Tahrir­torget i Kairo, upplevde på plats vårens revolution i Egypten. En av Donia Massouds rollfigurer konstaterar att utveckling egentligen bör växa fram, inte komma ur plötsliga förändringar.

– När det går fort är det lättare för fundamentalister att ta över. Männi­skor behöver något stabilt omkring sig, även om det är dåligt.

– Det är därför det i pjäsen talas om att Saddam Hussein skulle vara en martyr, påpekar Niclas Sandström.

Teater Foratt, med sitt internationella perspektiv, vill med ”Nine Parts of Desire” markera att ett lands kulturella uthållighet står och faller med den kvinnliga befolkningen.

– Jag letar hela tiden efter saker skrivna av kvinnor för andra kvinnor, säger producenten Manal Masri.